torsdag 31 december 2015

Bästa på årets sista dag!

Tack!
Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient.
Hälsningar,
Blodcentralen

Skulle önska många fler att kunna få ett sådant underbart sms. Och därmed att många fler ska kunna få hjälp med nytt blod mot sjukdom och olycka. 

Vet att alla inte kan eller får lämna blod. Av förklarliga skäl som viss sjukdom eller allt mer oförklarliga skäl som att homosexuella män godkänns först efter ett års avhållsamhet från sex med män. 

Bakom begränsningen ligger förstås risken för hiv, som för män är högst för de som har sex med män. För kvinnor är heterosexuell smittväg dominerande.

Givetvis ska vi inte ta risker med blodgivning. De som får blod ska vara trygga. Blodgivare får därför svara på berättigade frågor om risker av olika slag varje gång som blod ska ges och en blodtestas också bland annat för hiv.

Tänker att en individuell prövning bör kunna gälla för alla blodgivare. Varför skulle homosexuella män vara mindre sanningsenliga än heterosexuella kvinnor eller män? De som har stadiga förhållanden bör därmed oavsett sexuell läggning kunna bli godkända. Vore det inte värt att ta upp till prövning igen?


lördag 3 oktober 2015

Röd tråd från Rågsved till Stadshuset

Numera skriver jag på bloggen som Rågsvedsbo, aktiv inom Rågsveds Folkets Hus och Rågsveds samhällsförening. Alltid som vänsterpartist, hemmavid i Vantör och på jobbet i stadshuset, numera Äldre- och personalroteln. Eftersom jag inte längre är stadsdelspolitiker har perspektiven flyttats en smula, inte värderingarna och prioriteringarna, men vinkeln kommer att bli mer lokal-lokal.

Som stadsdelspolitiker i opposition fanns alltid lokala frågor att skriva om på bloggen. Under åtta år av alliansstyre som avlövat stadsdelsnämnderna på politiska frågor. Ett styre som privatiserat välfärden för att öppna en marknad för kapitalet snarare än för att utöka de ideella icke vinstdrivande utförarna. Ett styre som ökat skillnaderna mellan höginkomst- och låginkomststadsdelar. Som minskat möjligheterna för människor att mötas i en blandad stad, blandad stadsdel, blandad skola.

Så visst har jag hopp om att Rågsveds röster ska höras under rödgrönrosa styret. När vi har en politisk majoritet med demokratisk hållbarhet som ett av fyra stora mål och vänsterpartiet har hand om demokratifrågorna. För det är  konstigt nog frivilligt för kommunerna att jobba med utveckling av demokratin. Alliansen ville inte. Men det kunde de inte erkänna, så de låtsades att vi skulle ha något att säga till om i så kallade boendedialoger. Boende i Rågsved, Högdalen och Järva kan vittna om det.

Det är avgörande i en demokrati att folket deltar. Vi i Vänsterpartiet Vantör gick till val på vårt 25-punktsprogram med lokala frågor, varav en del har redan förverkligats efter att rödgrönrosa kom till makten. Vi har fått en kommunal hemtjänst för Rågsved och Hagsätra. Högdalens vård- och omsorgsboende tas tillbaka från riskkapitalet och friområdet ska bli naturreservat. Men mycket återstår att göra och det behöver vi arbeta för att förverkliga. Och fler frågor finns säkert att lyfta.

Jag ser fram emot det lokala utvecklingsarbete som kommer att starta i staden, där jag hoppas att många Vantörsbor vill vara med. Alla ska känna sig välkomna. Både du som jobbar i området och vi som bor är viktiga parter. Vi som känner våra områden och grannar och invånare får hjälpas åt att vara uppfinningsrika i hur språkliga och andra hinder för deltagande kan brytas. Låt oss tillsammans se till att den demokratiska utveckling som vi vill ha blir verklighet. Att det löper en röd tråd mellan Rågsvedsbornas deltagande och våra politiska institutioner. All makt utgår ju som bekant från folket.


lördag 11 juli 2015

Sommarminnen från Sjöbosand

Tänker berätta några tidiga minnen från stugan i Sjöbosand där jag är på semestern. Här har jag varit varenda sommar sedan jag föddes, snart 60 år sedan. Stugan ligger vid Falmarksträsket, knappt två mil söder om Skellefteå. De första åren åkte vi buss ut. När vi fått bil stod den alltid färdigpackad på skolavslutningsdagen, då vi åkte iväg så fort pappa slutade jobbet. Ofta stannade vi till i mataffären i Östra Falmark på vägen till stugan. Jag kom inte hem förrän skolan började igen.


De första åren hade vi varken el eller vatten inne i stugan. Min uppgift var att hämta färskt vatten från brunnen till mamma i köket. Andra arbetsuppgifter var att plocka kottar och sopa plattorna. Tror jag fick 10 öre per hink kottar som lön. På kvällen lyste stearinljuset upp, så att jag kunde läsa mina låneböcker från biblioteket eller bokbussen som kom till badplatsen på den tiden. Hela familjen sov på vinden. Blev en nödig var det pottan som gällde, om det tog emot att gå på utedasset...


Här lärde jag mig simma, först vid badplatsen nära stugan och sedan i Långviken på andra sidan sjön. Kommer ihåg torrsimmet och det kalla vattnet i Långviken ... Jag hade många kamrater i stugorna, så det var aldrig tråkigt. Vi spelade teater i en lada, smygrökte vass och badade oss blåa tills mammorna ropade in oss. Och vi hängde på flygfältets cafeteria. Hade vi tur kom en kändis med flyget. När vi blev politiskt medvetna rev vi ner högerns valaffischer. Idag bekämpar jag högern på bättre sätt.


Till midsommar rodde vi ut och plockade liljekonvaljer på en ö i sjön. Midsommarbuketten plockade jag på ängen. Pappa och jag åkte och hämtade björkar som vi dekorerade verandan med. Vi hissade och flaggan varje dag. Det var på den tiden som flaggan inte hade kidnappats av ett rasistiskt parti. Mina föräldrar hade goda vänner i stugorna runtomkring, så surströmmingsskivorna avlöste varandra om helgerna. Det tyckte vi barn var roligt, då fick vi läsk och godis.


Duschen kom sent till stugan, kommer ihåg så stolt pappa var då han hade installerat den bredvid mulltoaletten. Innan dess badade jag alltid i sjön, jag tog schampot och tvålen  och roddbåten och ankrade en bit ut där jag tvättade mig. Men kallvattnet tog inte bort all smuts. Jag kommer ihåg en sommar då jag var väldigt brun om halsen. När jag kom hem och badade varmt blev jag vit ...


Till vardags åt vi ofta gädda och abborre som pappa fiskat i en mjärde. När det var badväder kom en familj som vi kände från Långviken med båt, och badade hos oss där stranden var fin. Det var alltid fest när de kom. Flera andra släktingar och vänner kom också ofta förbi. Det var alltid välkomna gäster. Även mer långväga släktingar kom och hälsade på. Då var det fest i stugan.


Mindre roligt var när åskan gick. Då tog mamma ut mig och min bror i bilen, oavsett tid på dygnet. Med åren har det blivit både sovstuga och bastu, elström och vattentoalett, motorbåt och kranvatten. Det är klart att det är bekvämare, men det är inte det viktiga. För mig som fick flytta till Stockholm för att få jobb, har stugan alltid varit en fast punkt att återvända till. Naturen här är den jag växte upp med, den präglar mig som människa. Oavsett väder så behöver jag en dos tallskog varje sommar!



lördag 27 juni 2015

Tiggarfrågan - orka vara realistiska och se möjligheter

Fattiga EU-medborgare är tillbaka i bosättningar i Högdalen läser jag i tidningen. Från platsen i skogen där många avhystes för inte länge sedan. Nu händer det igen som många påpekat. Det hjälper inte med avhysningar om det inte finns ett tillåtet boende så länge EU-medborgarna är kvar i Sverige. Härbärgesplatserna har utökats i Stockholms stad, en del ska också vara öppna hela året. En bra bit på väg. Samarbetet med frivilligorganisationer fördjupas. Förhoppningsvis kan några nya bosättningar förebyggas, de som avhyses kan få ett värdigt boende några nätter. Men vem vet vad som händer sen?


Att boendet är en olöst (och svår) fråga framgår av kommentarer till regeringens nyligen presenterade åtgärder för att bekämpa tiggeri och EU-medborgares utsatthet. läs vad Thomas Hammarberg, Marika Markovits och Emir Selimi säger i Dagens Nyheter. Markovits lyfter behovet av en bostadspolitik som tar hänsyn till den ökade rörligheten i Europa. Hammarberg behovet av natthärbärge. Vi är ett rikt land som har råd att vara solidariska, med en mer jämlik inkomstfördelning i befolkningen.


På lång sikt krävs förstås att hemländerna skärper sig så att människor inte tvingas bort för att försörja sig. Det är därför bra att regeringen har tecknat samarbetsavtal med Rumänien och att hjälporganisationernas arbete där går framåt. Det är också bra att polisen ska ta fram åtgärder mot våld och trakasserier mot EU-medborgare. Hur väl motiverade förslagen till ändrad lagstiftning i övrigt är ifrågasätts av många. Lena Mellin i Aftonbladet skräder till exempelvis inte orden "Regeringen bekämpar tiggarna, inte tiggeriet".


Önskar att vi kunde orka ta perspektivet som Aftonbladets Fredrik Virtanen beskriver "Klassklyftor ett hot - invandring en möjlighet". Ta vara på att svenskar är positiva till invandring, att det finns en humanism hos människor som hjälper folk som sökt sig hit  i desperation. En del av EU-medborgarna som kommer kan arbeta, om de får möjligheter. Om legala uppställningsplatser för husvagnar och enklare vandrarhemsboende kan ordnas, skulle betydlig färre behöva sova på gatan och i skogen. Och sätt ut offentliga toaletter på fler platser, även i grönområden, till nytta för alla!

fredag 26 juni 2015

Skillnadernas Stockholm - en stad vi måste förändra!

Jag fylls av blandade känslor och tankar när jag läser "Skillnadernas Stockholm" utgiven av Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm, 2015.


- Jag blir ledsen och arg, när jag tänker på de som obekymrat eller aningslöst drivit på segregationen.
- Vad var det vi sa, när vi i vänsterpartiet kritiserade de ideologiskt drivna utförsäljningarna av allmännyttan, framväxten av vinstdrivande skolor, det så kallat fria skolvalet, skolpengen.
- Det här vet vi ju, vi som bor i de så kallat utsatta förorterna, som har sett flykten från kommunala skolor, som har sett granne efter granne som har möjlighet flytta till områden med högre status.
- Inte konstigt att det blir så här, när alliansen lägger ner stadsdelskontor, ungdomsmottagningar, skolor, arbetsmarknadsverksamheter, sociala verksamheter, medborgarkontor i våra förorter.
- Vem är förvånad, när skattesänkningar och privatiseringar är viktigare än en utbyggd välfärd, när de som har det bäst ställt konsekvent gynnas på bekostnad av de som har det sämst.


Rapporten visar att de relativa skillnaderna mellan olika delar av staden och olika grupper i flera fall blivit större. Jag fastnar för några uppgifter som tydligt belyser den starkt ökade ojämlikheten:


- Medelinkomsten i den rikaste stadsdelen i staden är idag fyra gånger så hög som i den fattigaste, jämfört med början av 1990-talet då skillnaden var drygt två gånger så hög.
- Antalet hyresrätter har minskat med 69 000 mellan 1998 och 2014, främst i områden med höga och stigande bostadspriser. Det har drastiskt minskat möjligheterna att välja område och bostad för de som har lägst inkomst. Samtidigt har befolkningen ökat med 175 000 personer.


Vi rödgrönrosa vann valet i Stockholms stad. Det förpliktigar. Nu har vi satt mål om ett socialt hållbart samhälle, en social investeringsfond, statliga reformer kommer som gynnar låginkomsttagare, barnfamiljer, elever, äldre. Vi ska bygga många hyresrätter  med rimliga hyror. 

När vi styrt staden tidigare har vi haft mål att bryta segregationen. Så problemen är inte nya, bara större. Inte blir det lätt, vi kan inte vara naiva, men det är nödvändigt att öka jämlikheten i staden och i landet.

fredag 19 juni 2015

Vantörs hemtjänst - allianssagan som föll ihop

Nu är avknoppade Vantörs hemtjänst, en hopslagning av Rågsveds och Hagsätra kommunala hemtjänst, sålt till vårdjätten Aleris. Något som vi kritiker förutsett skulle hända. Köpesumman är hemlig som alltid när marknadskrafterna styr, men att den är ofantligt stor råder inget tvivel om. Vi får inte insyn i ekonomin trots att hela driften bygger på kommunal finansiering av hemtjänsten. 

För att riktigt ge det avknoppade företaget chans att bygga upp marknadsvärdet i bolaget Vantörs hemtjänst förnekade alliansen i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd både under kristdemokratiskt och moderat ordförandeskap att även kommunal hemtjänst skulle få finnas i området. Vi i oppositionen la flera gånger förslag och skrivelser om att återinföra kommunal hemtjänst men möttes av mol tystnad. (Nu när vi vunnit valet så har vi förstås återinfört den kommunala hemtjänsten i Rågsved och Hagsätra)

Så gick det med alliansens saga om avknoppningarnas salighet. Det som skulle ge en mångfald av små hemtjänstutförare blev en utrullad röd matta för de stora koncernerna. Det som skulle ge fler kvinnliga företagsledare blev en omväg för att sedan ge de manligt ägda och styrda koncernerna större marknadsandelar. De chefer som tog chansen och avknoppade till underpris vann högsta vinsten i det lotteri med garanterade miljonvinster som alliansen gjorde till sitt dogmatiska signum. 

Alliansen slösade med berått mod bort stockholmarnas skattepengar på olaglig väg. Något som min dåvarande kollega i stadsdelsnämnden Jonas Eklund, miljöpartiet, överklagade och fick rätt i domstol. Hela oppositionen i Enskede-Årsta-Vantör med socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet var förstås eniga mot affären. Alliansen i nämnden ryckte på axlarna åt kritiken. De borde skämmas idag.

Läs mer här

söndag 14 juni 2015

Parkteater i Vantör!

Passa på att gå på härliga Parkteatern när den kommer till Vantör! Här krävs inga dyra teaterbiljetter eller SL-kort för att resa till stan. I sommar får vi två barnföreställningar på Bandängen, med tre uppträdanden totalt, så det gäller att pricka in i almanackan för att inte missa.

Båda uppsättningarna är för de små barnen. Redan imorgon måndagen den 15 juni kl 11 kommer clownen Manne& Co till Bandängen med en föreställning för fyraåringar och uppått - "...både roligt, busigt och snällt..." utlovas i programmet. Nästa gång är torsdagen den 27 augusti kl 11 och 13, då kommer Marionettteatern med Var är vargen? - en annan Rödluvan, för treåringar och uppåt. Det utlovas "...en fräck och ogullig variant av den klassiska berättelsen om Rödluvan och vargen."

Du som läser min blogg vet att jag håller koll på antal parkteaterföreställningar i Vantör och trycker på för att få fler föreställningar, på fler platser och även vuxenteater. Förr har vi haft parkteater både på Perssons betong, i Rågdalen och i parkleken Stacken i Ormkärr. Att Rågsved inte har fått någon föreställning i år är förvånande, med tanke på att vi ska vara prioriterade i Söderortsvisionen.

Vi i Vänsterpartiet Vantör säger i vårt 25-punktsprogram att "Vi gillar Parkteatern. Parkteatern ska komma oftare till Vantör. Både till parklekar, utomhusscener och till inomhusscener på vintern." Så ser vår vision ut och den ska vi jobba för att genomföra. Alla som vill ha mer parkteater till Vantör, skriv på parkteaterns Facebooksida och kontakta politikerna i Kulturhuset Stadsteaterns styrelse.

lördag 30 maj 2015

Rågsveds barn hittar till biblioteket

Rågsveds barn läser böcker och går på bibliotek. Den tvärsäkra slutsatsen drar jag efter att ha läst svaren på Vänsterpartiets enkät på Rågsvedsdagen. Vi fick in 39 svar, där de allra flesta besvarats av barnen själva. I några fall av föräldrar till små barn eller mormor och i några fall syskon. Det gjorde mig särskilt glad att alla svarade att de brukar gå till biblioteket. Högdalen var populärast med 29 svar, och därefter Snösätraskolans bibliotek 7 svar och Hagsätra bibliotek 6 svar. Övriga barn gick till bibliotek i Örby, Huddinge centrum, Rågsvedsskolan, Skärholmen och Medborgarplatsen.

Pippi Långstrump, Lasse och Majas detektivbyrå och Dagbok för alla mina fans var det flera som hade som bokfavorit. Andra allt från Nicke nyfiken, Babar, Alfons Åberg och Nils Karlsson Pyssling till Röda spår, Tredje tecknet, Svarta Madam och Den gula väskan. En bredd som imponerade. Filmfavoriter var allt från Astrid Lindgrens klassiker till Disney och äventyr. Populärast inte oväntat just nu var Frost /Frozen följt av Pippi Långstrump och Sune-filmerna. Det märks att barn ser många olika filmer idag, ibland så många att de inte kommer ihåg vad filmen handlade om. Apropå film hade också Råggywood - vi ska bli rappare premiär idag på Nya Rågsveds Folkets Hus.

Sista enkätfrågan var om barnen kände till Berättarministeriet som nyligen öppnat i Hagsätra. En dryg fjärdedel svarade ja och flera hade redan varit där med skolan. För de som svarade nej kunde vi berätta om skrivarverkstäderna, och hoppas att vi inspirerade  barnen att gå dit. Spännande verksamheter i Vantör ska vi tala högt om! Alla barn ska kunna vara stolta över sitt område. Som tack för att barnen lät oss få inblick i sina favoriter och biblioteksvanor fick de välja var sin bok. Flera var förvånade över att det inte kostade något. En flicka kom tillbaka och frågade om det var ett lån eller att hon verkligen fick boken. Så tack bästa Susanna Brolin med flera som skänkte barnböckerna!

Att vända sig till barn är en tradition för Vänsterpartiet Vantör. När vi firar Valborg på Perssons Betong i Rågsveds friområde och Rågsvedsdagen på torget kan vi med böcker och leksaker som de egna barnen vuxit ifrån ge andra barn en uppskattad gåva som tack för att de delat sina tankar med oss. Vi tar barn på allvar och lyssnar på vad de har att säga. Det gör också skillnad för vår politik.

söndag 10 maj 2015

Det våras för hus för teater och kultur i Högdalen

Stockholms äldsta fria teatergrupp. Fria teatern, som haft scen i Högdalen sedan 1979 är nu tänkt att få en samlande roll för det breda kultur- och föreningslivet i Högdalen med omnejd. För att uppnå det föreslår kulturförvaltningen efter en skrivelse från den rödgrönrosa majoriteten att kulturnämnden den 20 maj ska besluta att tillföra 700 000 mnkr 2015 och 2016 till Fria teatern. Lokalerna används redan idag för politiska caféer, möten och samtalskvällar, men kan användas mycket mera.

Vi som bor i Vantör vet att kulturen redan idag spänner över ett stort fält från Kulturkampanjens Cyklopen till Vantörs Konstförening, från kulturskolan till dockteater i Picknickteatern (som sorgligt nog upphör när teatern lägger ner), från bibliotek i Högdalen, Hagsätra och Örby till Nya Rågsveds Folkets Hus med gratis barnteater för förskolor, konstutställningar, föreningsverksamhet och egen verksamhet som Gemensam Jul och FN-dagen. Och idag finns också Berättarministeriet i Hagsätra.

Nu ser jag fram emot den plan som Fria Teatern ska lämna in senast den sista augusti för hur stödet ska användas för att nå målet om ett (ännu) bredare kulturutbud i lokalerna och med flera samarbetspartners. Jag hoppas på kreativ samverkan mellan alla våra kultur- och föreningsaktörer i Vantör och att scenen snart kommer att fyllas med täta föreställningar för både barn och vuxna. Vi ses väl snart i den mysiga teaterfoajén?


Skön kväll i Rågsved

Hemma efter en trygghetsvandring runt Rågsved och Hagsätra med Sven och Rosie från hyresgästföreningen. 

Det märks att en varmare årstid är på väg. En hel del unga är ute, spelar fotboll på Rågsveds bollplan och basket i Rågdalens parklek. När Rågsveds bollplan får konstgräs och parkour lär det bli ännu mer liv och rörelse. 

Fortfarande folkliv i Rågsveds centrum, där frukthandeln pågår fram emot tio på kvällen. Lyser i folkets hus, så där pågår också verksamhet. Som det ska vara.

Så det blev en skön kvällspromenad i trevligt sällskap. Och så här långt är kvällen fridsam. Som de flesta kvällar. Hoppas att vi blir flera nästa gång!

torsdag 7 maj 2015

Maivors sociala salong - en motkraft att hämta styrka i

Stockholm har och har haft många fantastiska socialarbetare. En av dem var Maivor Gustafsson som hade ett synnerligen humanistiskt sätt att se på och bedriva socialt arbete. Jag mötte henne några gångar när jag arbetade i socialdistriktet i södra Farsta och hon i norra Farsta, men kände henne inte. Däremot känner jag de som kände henne och arbetade med henne, och jag har hört deras berättelser.

För Maivor handlade det om att socialarbetare skulle vara mycket ute på fältet, att vara genuint intresserad av varje människa och att alltid inge hopp. Hon startade bland annat mötesplatserna Emma och Emil i Hökarängen. När Maivor anställde medarbetare var det viktigt att de var snälla, har det berättats för mig av de som arbetade med henne i Årsta stadsdelsförvaltning.

Maivors vänner håller hennes vision levande och har bildat Maivors sociala salong. Ikväll var jag med första gången och lyssnade till ett tänkvärt föredrag av kulturgeografen Erik Hansson från Uppsala universitet. Han föreläste om hur det påverkar oss som människor när vi möter medmänniskor som tigger, utifrån intervjuer av 30 stockholmare. Det ruckar vår bild av Sverige, att möta utblottade människor på gatan. Nu finns Europas fattigdom mitt bland oss, det har vi svårt att möta.

Högern fiskar dock i grumliga vatten när de vill förbjuda organiserat tiggeri, vilket forskare avvisar som diskriminerande och verkningslöst. Fattigdomen måste utrotas med välfärd, och det går inte fort i berörda länder. Under tiden ska vi vara anständiga i Sverige. Staden har också ökat anslagen till frivilligorganisationer och fördubblat sängplatserna, som akuta insatser. Härbärgen öppnar på sommaren. Kyrkor och ideella organisationer gör stora insatser. Men det är inte nog, det vet vi alla.

Även om värdigt boende erbjuds alla gäller det ingen lång tid. Min önskan är att det långsiktiga program som staden tar fram pekar på nya lösningar. Och som min arbetskamrat, som tog med mig till salongen, hade som motfråga: Varför ska fattiga i andra länder stå ut med vår rikedom när vi turistar i deras hemländer? Så fattigdomen på våra gator får bli en ständig påminnelse om att världen kommer att fortsätta att vara orättvis så länge vi inte gör något åt saken.

Läs mer här om Maivors salong.

söndag 3 maj 2015

Endast den bästa äldreomsorgen är god nog åt folket

En äldreforskare jag följt sedan magisterutbildningen i socialt arbete är Marta Szebehely, vars doktorsavhandling om hemtjänst ingick i en av kurserna. Senare skrev hon ett kapitel i SNS-antologin om Konkurrensens konsekvenser. Där avslöjades en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrensen i välfärden. Alliansens mantra om kvalitet och valfrihet, inte minst i Stockholms stad, fick sig en grundstöt som heter duga.

Szebehely gör nu en intressant utblick i "Jämlikhet och individanpassning - ett realistiskt ideal för den svenska äldreomsorgen" i Socialvetenskaplig tidskrift, tema äldreomsorg, nr 3-4 2014. Hon menar att individuellt anpassad omsorg är förutsättning för generell äldreomsorg. Men det har blivit svårare för personalen att både främja jämlika levnadsvillkor och anpassa till individens behov.

En viktig faktor i en generell eller universell välfärd är att samma slags tjänster används av alla sociala grupper. Det krävs att mer välbeställda äldre eller deras anhöriga håller ett öga på kvaliteten. Men för att de ska vilja använda samma tjänster måste kvaliteten var bra. Marta Szebehely hänvisar till Gustav Möllers "Endast det bästa är gott nog åt folket" i sitt resonemang.

Då resurserna minskat till äldreomsorgen fast vi har en åldrande befolkning har det blivit svårare att få hemtjänst och äldreboende. Hemtjänsten har blivit tidspressad och det har blivit svårare att ge individanpassad omsorg. Detaljstyrning och kontroll har ökat. Det mätbara får företräde framför annat som kan vara viktigare.  Jämfört med långvården har det dock blivit lättare att ge individanpassad vård på äldreboendena. Men även där har bemanningen inte hängt med ökade behov.

Det här har lett till att anhörigomsorgen är större än den som samhället ansvarar för. Anhöriga har gått in, främst kvinnor och inom mindre resursstarka grupper. De mer välbeställda köper istället Rut-tjänster  som tillsammans med tilläggstjänster i privata hemtjänstföretag har berett vägen för ett A- och B-lag. 

En viktig poäng i Marta Szebehelys artikel är att personalens anställningsvillkor också bör ingå i äldreomsorgens jämlikhetsambitioner. Personalen ska inte betala med sina egna kroppar för otillräcklig budget och organisation. Arbetsskador, sjukskrivning och förtidspension är oproportionerligt höga i äldreomsorgen. Pensionen blir också lägre pga för tidiga pensioneringar och ofrivilliga deltider.

Slutklämmen är en viss tillförsikt inför de nya statliga satsningarna på ökad bemanning i äldreomsorgen och utredningen om styrning efter New Public management samt att nya mål ska formuleras för äldreomsorgen utifrån "jämlikhet, trygghet, delaktighet och inflytande". Att snarare grunda politiken på omsorgsforskning än på marknadsinfluerade teorier är ett framsteg. Vi jobbar på för att det ska bli verkstad också!




lördag 2 maj 2015

Bästa Musketörerna!

Jag måste dela med mig av det fantastiska arbete som den ideella föreningen Musketörerna i Rågsved gör, med sina 414 medlemmar och sex hedersmedlemmar. Det är de hemlösa själva, och de som har en beroendeproblematik som driver föreningen och får stöd i att förändra sina livsvillkor.

Enligt verksamhetsberättelsen 2014 guidades 31 kvinnor och 39 män under 3 840 guidetillfällen till olika myndigheter för att få sina rättigheter tillgodosedda. Totalt blev det 5 981 insatser/telefonsamtal, i genomsnitt 16 insatser/samtal varje dag under 2014. Musketörerna har också förebyggt vräkning för 12 personer och förhandlat om hyresskulder. Ytterligare 15 personer fick tak över huvudet genom föreningen. Detta är guld värt för varje berörd person.

Föreningen har också arbetat fram en grundutbildning i guidning, och deltar i konferenser och seminarier om hemlöshet, sorgebearbetning, bemötande, socialtjänsten etc. Musketörerna är även duktiga på att vara med på festivaler och andra utåtriktade arrangemang där budskapet kan nå flera. Senast träffade jag dem på valborg på Perssons Betong i Rågsved, där Musketörerna alltid är med.

Under 2014 var det så många som 3 937 personer som besökte Musketörerna i den trevliga lokalen på Stövargatan, och jag förstår intresset och behovet. Musketörerna är värda allt stöd och ännu mera från våra myndigheter, då de gör en ovärderlig insats för att människor ska komma på fötter.

Alla kan bli stödmedlemmar genom att sätta in 100 kr på bankgiro 246-7371 och skriva namn och e-postadress på talongen.


fredag 1 maj 2015

Vilken glädje - Östra Älvsjöskogen blir också naturreservat!

Vilken glad nyhet jag nyss fick höra av miljöborgarrådet Katarina Luhr på SVT lokalnyheter. Hela Älvsjöskogen ska bli naturreservat, dvs, även den östra mer skyddsvärda delen av skogen som alliansen helt ville utesluta. Det lönar sig att kämpa för en god sak! Aldrig aldrig aldrig ger vi upp. Jag vet många som är lyckliga idag i Hagsätra-Ormkärr!

Med alliansen fortsatt vid makten i stadshuset skulle Vantör varken få naturreservat i östra Älvsjöskogen eller i Rågsveds friområde. Med rödgrönrosa majoritet får båda områdena skydd som naturreservat, även om vi ännu inte sett hur gränserna kommer att dras för Rågsveds friområde. I friområdet vill vi lokalt ersätta alla byggplaner inklusive Perssons Betong med att bygga hyreslägenheter längs Rågsveds allé - ett lokalt mycket uppskattat förslag.

När vi vann valet 2014 kunde vi i den tillträdande majoriteten i stadsdelsnämnden Enskede-Årsta-Vantör lämna ett remissvar om gränserna för naturreservatet, vilket hade förnekats under alliansstyret då endast Älvsjö stadsdelsnämnd fick yttra sig. Ett synnerligen bakvänt sätt att bedriva demokrati som osynliggör den nämnd som är "förfördelad". Men det säger också mycket om alliansens politik.

Här på min blogg har jag skrivit om östra Älvsjöskogen vid upprepade tillfällen.

http://rosabloggar.blogspot.se/2011/06/hagsatras-oas-alvsjoskogen.html
http://rosabloggar.blogspot.se/2011/06/naturreservat-i-sikte.html
http://rosabloggar.blogspot.se/2014/02/var-star-alliansens-lokalpolitiker-i.html
http://rosabloggar.blogspot.se/2014/02/hela-alvsjoskogen-till-naturreservat.html
http://rosabloggar.blogspot.se/2014/05/bara-halva-alvsjoskogen-blir.html
http://rosabloggar.blogspot.se/2014/05/vansterpartiets-reservation-om.html
http://rosabloggar.blogspot.se/2014/11/hela-alvsjoskogen-naturreservat-om-vi.html
http://rosabloggar.blogspot.se/2014/11/utoka-granserna-for-alvsjoskogen-och.html

Vänsterpartiet Vantör hade också med hela Älvsjöskogen till naturreservat i vårt 25-punktsprogram:
http://rosabloggar.blogspot.se/2014/09/ett-gronare-och-rodare-vantor.html

Jag hoppas att du som läser det här också blir glad, och kom gärna med oss i Vänsterpartiet Vantör och hjälp till att driva opinion för våra viktiga lokala frågor. Med ett rödgröntrosa styre i stadshuset har vi gott hopp om att under mandatperioden kunna pricka av en efter en av våra 25 prioriterade frågor. Men det går inte av sig själv, vi behöver fortsätta att lyfta fram våra behov och få flera Vantörsbor att engagera sig i arbetet för ett grönare och rödare Vantör!


måndag 27 april 2015

Konstgräs på Rågsveds bollplan - äntligen!

Har idag fått en fråga om vem som ska tackas för att Rågsveds bollplan får konstgräs och parkour. Den frågan svarade jag gärna på. Jag är jätteglad att det äntligen blir av, efter många år av längtan. Vi Rågsvedsbor är envisa när vi tror på något - till exempel den mångåriga kampen om buss till Snösätra och kampen för friområdet som naturreservat.

Läs om planerna på konstgräs och parkour här:
http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/ragsveds-bollplan-far-konstgras-och-parkour/aRKobs!nSjgmPoVdoEaaFTndXj2lg/

Mitt svar blev iallafall att tacket ska riktas till alla föreningsaktiva i Vantör som länge drivit kravet på konstgräs på bollplanen, påhejade av våra ungdomar som undrat varför inte Rågsved får konstgräs då andra stadsdelar får det. Frågan om parkour har kommit på tal senare.

Mitt svar blev också att tacket ska riktas till den rödgrönrosa majoriteten som nu har fattat beslutet om upprustningen. Vi hoppades på konstgräs i Rågsved senast för något år sedan, då Årsta och Enskede fick nya välbehövliga konstgräsplaner inom vårt stadsdelsområde.

Sensmoral. Ge aldrig upp när vi kämpar för något riktigt bra!

lördag 25 april 2015

Lika behandling räcker inte mot diskriminering

Det här att inte diskriminera kan verka solklart. Alla ska behandlas lika, punkt slut. Oavsett kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder - dvs. de sju diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Att det inte är så enkelt beskrivs i artikeln Längst ner på skalan? Hälso- och sjukvårdens bemötande av äldre kvinnor som migrerat till Sverige, av Helen Brodin och Titti Mattsson i temanumret om äldreomsorg i Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-4 årgång 2014.

En central poäng är enligt artikeln att skilja på likhet och likvärdighet i socialtjänsten, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. I arbetet med människor i utsatta situationer måste vi räkna med att människor har olika utgångspunkter och förutsättningar. Begreppet lika behandling är inte tillräckligt. Det bygger på att alla har samma och lika möjligheter att agera, vilket är en teoretisk idealmodell. Begreppet likvärdighet utgår istället från sammanhang, förhållanden och förmågor som sätter gränser för människors möjligheter, och är därmed mer realistiskt.

Den studie som refereras i artikeln pekar på att bemötandet i hälso- och sjukvården styrs av ett skillnadstänkande, baserat på kön, religion och ålder. Muslimska kvinnor oavsett ålder förknippas med fördomar om äldre invandrade muslimska kvinnor. Ålder kan förstärka fördomarna och ta för lätt på kvinnornas hälsoproblem. Hälso- och sjukvårdspersonal visar sig inte heller vara medvetna om sina fördomar, vilket förekommer också i äldreomsorgen och socialtjänsten i övrigt.

Vad kan vi göra åt fördomarna, då lagstiftningen inte räcker till? Studien visar att det krävs professionell insikt i yrkeskåren. I sin tur förutsätter det att personalen har tid och resurser för att kunna ge ett likvärdigt bemötande. Det handlar om att se över resursfördelningssystem, komma ifrån ekonomitänkandet a la New Public Management och satsa på återkommande utbildning och träning i normkritik - områden som berörs i vår rödgrönrosa budget för Stockholms stad. Det ska bli spännande att jobba för att vi kan komma en bra bit på väg i denna fråga under mandatperioden!

lördag 18 april 2015

Du som missade Snösätra idag!

       
Människor strömmade idag mot Spring remake 2015 i Snösätra. Aldrig sett så mycket folk här.

En underbar känsla att i mitt Rågsved se de fantastiska konstverken skapas mitt framför ögonen. 

Snygga tröjor med ett emblem, som jag gillar skarpt, såldes för 200 kr i  kaffeserveringen.
 Motiven växlade, allt kan en inte gilla, men bra att det finns något för alla ....
Kan förstå hur folk har det, som bor nära konsthallarna. Så ska det vara i alla stadsdelar, Gärna gratis!
Det ska aldrig vara långt till kulturen. Fast de traditionella konsthallarna mäter sig ju inte mot det här!
 Ser ut som en insekt, men vem vet?
Många målningar var under arbete, så resultatet kan vi i bästa fall se först imorgon.
Här en tjej som målade. Såg flera andra tjejer också, så mansdominansen kanske håller på att brytas?
Här en målning med politisk udd. De skarpögda ser Göran Persson och Jimmie Åkesson liksom en karikatyr på F!
 Även utanför områden målades det friskt ...
 Snälla motiv varvades med mer groteska och svarta målningar
Nakna kvinnor tycks vara populärt att måla. kanske för att det ändå är mest män som håller i sprayburkarna. De kvinnor jag såg fokuserade inte på nakna manskroppar ...
Så var denna virtuella konstvandring slut. Rekommenderar ett besök in natura imorgon för att se resten ...

Alliansens bostadspolitik - en social och miljömässig katastrof

Vilken social och miljömässig katastrof borgarnas utförsäljning av allmännyttan är. Det blir jag påmind om när jag läser i Tidningen Årsta/Enskede om Svedmyras förvandling: "Innan utförsäljningarna fanns det en gemenskap här, nu är den totalt sönderslagen. Folk känner inte varandra längre. Det är tystare, slutnare. Man börjar märka av en gentrifiering. Priserna stiger och många gamla grannar är borta. Starka krafter som höll ihop området."

Samma beskrivning om hur gemensamma angelägenheter försämras, har jag tidigare hört om stadsdelarna Östberga och Dalen. När Svenska Bostäder hade merparten av lägenheterna i dessa stadsdelar hade de också en fungerande struktur för sophanteringen. När lägenheterna såldes ut blev bostadsrättsföreningarna ansvariga. Lösningarna blev lika många som föreningarna. Samhällsnyttan som gagnade alla ersattes med egennytta som bara gagnar de som vill göra snabba klipp. 

Samordningsvinsterna för fastighetsskötseln och närområdet gick upp i rök, i Dalen och Östberga som i Svedmyra. "Det finns ingen samordning. Varje bostadsrättsförening har sin snöröjare och det kan gå runt tio personer samtidigt och blåsa löv på sin lilla plätt." Så beskriver en Svedmyrabo läget idag. I Dalen beskrevs samma trend i ett medborgarförslag om berättigade krav på samhälleliga insatser mot sociala oroligheter för några år sedan. 

Att möteslokalerna i allmännyttan som gick att hyra för en låg penning också försvann in i bostadsrättsföreningarna är en annan olycka. Med rödgrönrosa majoritet som vill uppmuntra lokal utveckling blir bristen på möteslokaler påtaglig. Tack och lov att vi i Rågsved klarade oss hyfsat undan ombildningar och har Folkets Hus. Men det har blivit mycket svårare för staden att arbeta med ytterstadens utveckling i stadsdelar som knappt har allmännytta kvar, men där segregationen består.

Ska vi nå målet om ett hållbart och jämlikt Stockholm måste staden samla och använda sina resurser på ett hållbart sätt. Tryggt att vänsterpartiet har ansvar i den rödgrönrosa majoriteten för våra kommunala bostadsbolag. Vi säljer inte ut en enda lägenhet och arbetar för att bygga hyresrätter med rimliga hyror. Det ska finnas bostäder för alla, Våra bostadsområden ska uppmuntra till gemenskap och skötas på ett klimatsmart sätt. Alliansen har gjort sitt i Stockholm. Visst håller du med?





Det våras för kulturen i Vantör

Rödgrönrosa politisk majoritet i Stockholms stadshus gör skillnad för kulturlivet i Vantör, där grunden läggs av folket. När alliansen inte brydde sig kom initiativen underifrån. Cyklopen byggde kulturhus vid Högdalstopparna och byggde igen i friområdet efter mordbranden. Rågsveds Folkets Hus reste sig efter konkursen. Graffitin i Snösätra sätter Rågsved på den europeiska graffitikartan. I vår finns Kulturskolan i Nya Rågsveds Folkets Hus. 

Våren har även kommit till Högdalens centrum. Den 7 april lämnade socialdemokraterna, miljöpartiet, vänsterpartiet och feministiskt initiativ i kulturnämnden in skrivelsen om att "Etablera hus för teater och kultur i Högdalen". Teaterhuset med Picknickteatern och Fria Teatern har varit kulturell mötesplats för barn och vuxna under decennier, men i takt med borttagna och neddragna anslag har det blivit mycket tufft att överleva för teatrarna.

Kulturnämndens april-initiativ är efterlängtat för alla som kämpat för Fria teaterns fortbestånd. Fria Teaterns Vänner som ordnade fika och samlade namn för att stödja teatern, och uppvaktade stadsdelsnämnden. Stadsdelsförvaltningen som stödde teatern genom att köpa barn- och ungdomsföreställningar. Vänsterpartiet och övriga oppositionen drev på lokalt, i stadsdelsnämnden och i kulturnämnden för höjda anslag. Men makten låg hos alliansen i kulturnämnden som inte lyfte många fingrar för Vantör. 

Nu får Fria Teatern 700 000 kr 2015 och lika mycket 2016 för att ".. samordna och utveckla Högdalens kulturliv till att innehålla fler kulturformer och mer omfattande verksamhet. Utöver teaterns existerande samarbeten och gästspel ska nya långsiktiga samarbetspartners etableras. Satsningen är en del av majoritetens process att stärka fler center för kultur i ytterstaden." enligt skrivelsen till Kulturnämnden. Läs mer här i Tidningen Årsta/Enskede som för övrigt borde lägga till Vantör i namnet på tidningen.

Idag hyllar jag alla som engagerade sig i Fria Teaterns Vänner och som därmed gav hopp om att förändring är möjlig och jag hyllar alla som röstade rödgrönrosa i kommunalvalet. Våra röster gör skillnad för kulturlivet i Vantör.  


söndag 12 april 2015

Kulturhuset i Rågsved ser framåt!

Idag är jag på konferens med styrelsen för Nya Rågsveds Folkets Hus, som hyr ut samlingslokaler till föreningslivet och samtidigt är vi ett lokalt kulturhus i Vantör. Det är en demokratifråga att vi har möteslokaler att hyra ut för en rimlig penning. Att hyra lokaler till konferenser och privata fester är också möjligt. Varför hyra dyrt i stan till 50-årsskivan eller studenten, när det finns bättre i Rågsved?

Under konferensen gör vi allt från att gå igenom stadgar och styrdokument till att diskutera utveckling av verksamhet och lokaler. Rågsveds Folkets Hus tar sedan länge aktiv del i den lokala utvecklingen. Jätteroligt att Kulturskolan under våren har verksamhet i huset. Jag brinner för att vi ska bli ännu mer kulturhus. Ser gärna att lokala konstnärer ställer ut hos oss och jag vill ha mer lokala politiska debatter!

lördag 11 april 2015

Äldres rättigheter i boendet behöver stärkas!

Min läsning av det intressanta temanumret om äldreomsorgen i Socialvetenskaplig tidskrift, nr 3-4 2014 har nu kommit till artikeln Hem eller vårdplats - hur behandlas personer med omsorgsbehov i lagstiftningen. Juristen Per Norberg reder i artikeln ut i vilken grad som hyreslagen är tillämplig på särskilda boenden och vilka gråzoner och svarta hål som finns. Hans slutsats är att det skulle behövas en specialreglering av hyresförhållandet i särskilda bostäder. Ingen förändring har nämligen gjorts i hyreslagen för att den ska fungera för omsorgsbehövande människor.

Det var Ädelreformen som gav kommunerna huvudansvaret för boenden för personer med omsorgsbehov. Äldre skulle ha rätt till en bostad med frihet och skyddad integritet samtidigt som de skulle få stöd i sitt dagliga liv i bostaden. När kommunerna började sluta hyresavtal med de äldre som bodde i särskilda boenden blev hyreslagen tillämplig.  När landstinget hade ansvaret gällde i regel bara den socialrättsliga lagstiftningen. Vården var dominerande inslag i boendet, som ofta var organiserat enligt sjukvårdens principer. (Steg för steg har vården tagit mera plats även i kommunens boenden, då de äldre numera är väldigt omsorgsbehövande när de får en lägenhet). Idag är det två lagregleringar som gäller. Sociallagstiftningen styr förhållandet omsorgsgivare och omsorgstagare och hyreslagen styr förhållandet hyresvärd och hyresgäst i särskilda boenden.

En allvarlig brist som Per Norberg tar upp är att det saknas en allmän lagregel som tvingar en hyresvärd att installera dörröppnare vid husets entré, bredda en hall eller göra badrummet större för en hyresgäst med omsorgsbehov. Det trots att det finns bidrag som både täcker ombyggnad och återställning. Däremot ger hyreslagen rättigheter för en hyresgäst att ändra ytskiktet i lägenheten, vilket förstås är bra. Samtidigt illustrerar detta att de som har mest behov är minst skyddade. Kvarboendeprincipen enligt socialrättsliga lagar blir en chimär så länge äganderätten styr. De möjligheter som finns idag är att kommunen ställer krav i samband med bygglov, men det täcker inte alla situationer.

Ett annat område där det är bristande lagskydd är hyresskulder. Brister i hyresbetalning borde inte kunna vara grund för uppsägning av personer som på grund av begynnande demens glömmer att betala hyran. Även om socialnämnden går in och betalar hyran och ordnar förvaltare har det hänt att äldre har avhysts i sådana situationer. Idag råder i stort konsensus om att barn inte ska vräkas, men vi behöver också enighet om att äldre som håller på att bli dementa är lika skyddsvärda.  

Det finns ytterligare områden där det är ett oklart rättsläge för särskilda bostäder, i synnerhet vad som gäller för personer som bor ihop med en äldre i ett särskilt boende. Till detta kommer den starka kollektiva dimensionen som både äldre och personal upplever finns i ett särskilt boende. Även detta talar för behovet av en speciallagstiftning hävdar Per Norberg, och det är lätt att hålla med honom efter att ha läst hans artikel.



tisdag 7 april 2015

Viktig diskussion om demenssjukas mänskliga rättigheter

Hur starkt är demenssjukas självbestämmande i olika rättsliga och vardagliga situationer när det ställs mot skyddsbehovet och var ska gränserna dras för självbestämmandet när det finns förvaltare eller god man? Det är oerhört viktiga aspekter på mänskliga rättigheter som reds ut av Eva Ryrstedt i artikeln: Får jag inte bestämma något själv? En studie av kvarstående beslutanderätt hos dementa äldre, Socialvetenskaplig tidskrift, nr 3-4 2013.

En viktig teoretisk utgångspunkt för Eva Ryrstedt är utsatthetsteorin, som menar att utsatthet beror på situation. Motståndskraft byggs när samhället ställer resurser till förfogande så att utsatta personer kan göra egna val. Flera FN-konventioner berör demenssjuka äldre personers rättigheter. Viktigast för självbestämmandet är FN:s konvention om personer med funktionsnedsättningar. Metoder som Ryrstedt använder är studier av rättskällor och etiska råd samt intervjuer av överförmyndare.

De beslut som analyseras i artikeln är allt från äktenskap till boende, vård, relationer och mat. Enklast att reda ut är giftermål som kräver förståelse av innebörden för att vara rättsligt möjligt. Enligt Socialstyrelsens etiska råd (lågt värde som rättskälla) ska hänsyn bara tas till den demenssjukas önskemål och rätt till privatliv, när det gäller kärleksrelationer. Det blir tufft för make/maka/partner om den demenssjuka är gift. Oklart är om demenssjuka kan bli sambo i lagens mening. Det är särskilt illa för äldre där sammanboendet ofta upphör då ena parten dör. Finns inte ens skyddet som sambolagen ger kan konsekvenserna bli stora. Operationer är en annan fråga som berörs och sådana ska demenssjuka normalt samtycka till, även om förvaltaren också hörs.  Boende ska demenssjuka kunna besluta om, även om det finns förvaltare. Utgångspunkten i alla beslut ska alltid vara det som antas vara den demenssjukas mening, även då hen inte kan uttrycka den.

I avslutande resonemang menar artikelförfattaren att demenssjukas kvarstående beslutanderätt i praktiken inte är absolut, utan verkar hänga på om individen förstår handlingen och konsekvenserna. Det står i strid med FN:s konvention om personer med funktionsnedsättningar om för lite hänsyn tas till demenssjukas emotionella vilja. Självbestämmande och skyddsbehov hänger ihop, och är inte bara sina motsatser. Det krävs därför ett bistånd, en tolkningshjälp som främjar demenssjukas självbestämmande även när personen saknar självinsikt. Skyddsbehovet bör enligt artikelförfattaren regleras som tvångsåtgärder som är tydliga, objektiva och präglas av omsorg om individen.

Jag lärde mig mycket av artikeln, särskilt om hur tillämpbar FN:konventionen om personer med funktionsnedsättningar är på de demenssjukas mänskliga rättigheter.



söndag 5 april 2015

Jämlikheten vägde lätt när valfriheten infördes

Vinster i välfärden är en central fråga i samhällsdebatten. Framförallt mitt parti, Vänsterpartiet, har envist drivit frågan med stöd av svenska folket, som till stor del anser att vinstutdelning inte ska vara tillåtet i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Regeringen och vänsterpartiet är efter valet överens om att vi vill ha bort vinstjakten ur välfärden. Hur det ska gå till kommer att utredas. Jag ser fram emot förslagen och att vi får stöd i riksdagen för avgörande förbättringar som stöds av folket.

Under åtta år i Stockholms stad har de borgerliga ohämmat gynnat privata driftsformer genom massiv konkurrensutsättning. Politiken att släppa in vinstdrivande företag i välfärden har skickligt marknadsförts under parollen "valfrihet". Hur valfrihetsreformerna rimmar med socialtjänstlagens portalparagraf om jämlikhet i levnadsvillkor var aldrig av intresse för alliansen. Hur valfriheten i praktiken har kunnat användas beroende på kön, klass och etnicitet har varit en ickefråga.

För de borgerliga partierna är vinster i välfärden ingen välkommen debatt. De vill hellre prata kvalitet än driftsform. Detta säger de först då de stiftat sina lagar som gynnar privatisering och då de åtminstone i Stockholm har förverkligat sin politik så långt det bara går. Först motiverade de valfriheten med att det skulle öka kvaliteten. När det inte ges belägg i forskningen, blir valfriheten i sig det som är viktigt. Så ändras argumentationslinjerna för att hela tiden försvara kapitalet.

Betecknande är också att de statliga utredningar som har gjorts om valfrihetssystemen har fokuserat på hur systemen fungerar och konkurrensen, inte på jämlikheten i levnadsvillkor. Det är därför välkommet att Mirjam Katzin i artikeln Valfrihet istället för jämlikhet - förändrade målsättningar för äldreomsorgspolitiken? Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-4 2014, analyserar vad valfrihetsreformerna innebär för välfärdsstaten och jämlikhetsmålen.

Mirjam Katzin beskriver privatisering som en process då "antingen ansvar, utförande eller bekostnad av en välfärdstjänst flyttar från offentliga aktörer till privata aktörer". Det kan handla om allt från besparingar och anhörigomsorg till entreprenader, tilläggstjänster och rut-tjänster. Äldre med behov blir kunder som får klaga och välja om istället för medborgare som ställer krav på politiken. Hur denna praktik rimmar med socialtjänstlagens strävan mot materiell jämlikhet, inte bara formell likabehandling är frågan.

Viktiga verktyg för att driva på privatiseringen är beställare- och utförarmodeller och fördelning av resurser efter prestation, införandet av kontrakt som är marknadens utgångspunkt istället för tillit och medborgarskapet, konkurrensutsättning av kommunal verksamhet och så valfrihet för brukarna som bygger på att det finns flera utförare. Med valfrihet läggs det allt mer ansvar på individen att välja rätt för att få god kvalitet. De som inte orkar eller kan får nöja sig.

Artikelförfattaren menar att betydelsen av socialtjänstlagens målsättningar om jämlikhet i levnadsvillkor tydligt har förändrats i förhållande till äldreomsorgen, och att valfrihet istället har blivit en central målsättning. Omsorgsbehovet omformuleras från ett offentligt till ett privat problem, vilket kan dölja hur omsorgen påverkas av klass, kön och etnicitet. Mirjam Katzin konstaterar att "välfärdspolitiken sågs en gång som en lösning på de sociala problem som marknaden skapade; nu är det istället marknaden som ska lösa välfärdsstatens problem."

Mycket är outforskat om hur valfriheten förhåller sig till jämlikhet. Mirjam Katzin menar att en hel del ändå tyder på att valfrihet kan innebära ökad faktisk ojämlikhet bland äldreomsorgens brukare. Högutbildade gör exempelvis oftare aktiva val än de med lägre utbildning. En viktig faktor är universalismen, att välfärden bygger på lagstiftning och med lika tillgång för alla. När det fungerar bra står även medelklassen upp för äldreomsorgen. När kvaliteten uppfattas som hotad krattas manegen för rut- och tilläggstjänster som gör medelklassen tryggare, gynnar privata utförare, men som urholkar solidariteten. När färre står upp för den allmänna välfärden försvagas universalismen.

Det enda riksdagsparti som inte ryckts med i de nyliberala vindarna är vänsterpartiet. Samtidigt som vi försvarar generell välfärd utan vinstintresse kritiserar vi marknadstänkandet när det tar sig in i kommunernas verksamhet. Även det offentliga måste utvecklas, och det är politikens uppgift att ge förutsättningarna. De äldre måste börjas ses som medborgare igen. Ideella aktörer som drivs av ett genuint intresse att förbättra välfärden och ger anställda bra anställningsvillkor ska välkomnas. Om jämlikhetsmålet ska kunna upprätthållas även med valfrihet, krävs enligt min mening att all äldreomsorg är bra och att valen står mellan ett överblickbart antal ickevinstdrivande aktörer snarare än hundratals utförare av olika kvalitet och seriositet. Dags att mota bort månglarna ur templet och låta yrkeskunnigheten och medborgarskapet ta sin viktiga plats i vår gemensamma välfärd.

torsdag 2 april 2015

Genomförandeplaner - ett stickspår?

Det finns något som heter genomförandeplaner som är tänkta att ge ett ökat inflytande för de äldre som har äldreomsorg, men som i en studie av David Hedlund visar sig variera allt från regelrätta levnadsberättelser till enstaka anteckningar och minutiöst detaljerade planer. Genomförandeplanerna ska konkretisera hur hemtjänsten ska fungera enligt det beslut som biståndshandläggaren har fattat.

Om genomförandeplanerna speglar verkligheten är det illa. Varje dag är sig lik i planernas värld. Ingen skillnad mellan vardag och helgdag. Att de äldre kunnat påverka tiden när omsorgen utförs eller har haft synpunkter på sina rättigheter syns inte. Det saknas klara besked om anhöriga. Inget tyder dock enligt studien på att planerna beskriver utförd äldreomsorg. Det är ju både bra och dåligt.

En skillnad mellan kvinnor och män är att genomförandeplaner som gäller män i högre utsträckning beskriver genomförandet av biståndet än planerna för kvinnor. David Hedlund berättar om resultaten i "Vardagens kontraktualisering - Om individuella genomförandeplaner i äldreomsorgen" i temanummer Likvärdighet och äldreomsorg, Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-4 2014. Han studerade 869 genomförandeplaner i en kommun, där alla äldre med mer än 25 h hemtjänst per månad är med.

Jag tänker tillbaka på alla uppföljningsärenden i äldreomsorgen som jag läste i stadsdelsnämnden. Kvarstående brister handlade år efter år om genomförandeplaner och dokumentation. Kanske det i själva verket handlade om ett omöjligt uppdrag? Uppåt 100 000 medborgare i Sverige berörs av genomförandeplanerna, så det är stora resurser i omlopp. Självfallet behövs dokumentation och planering i ett rättssamhälle, men det finns gränser, och syfte och omfattning behöver ses över.

Överdrivet dokumenteringstänkande ifrågasätts av alltfler yrkesgrupper. Det som skrivs ner och följs upp måste vara det som de yrkesverksamma också tycker är viktigt, för att det ska fungera. Det viktiga är att de äldre får en bra äldreomsorg. Tack och lov finns kommuner som prövar nya vägar, läs om ramtid i hemtjänsten i Skönsmon, Sundsvall här. Åt det här hållet vill vi också i Stockholm. Dags att de äldre får ett verkligt inflytande!



Grattis Rågsved till anslagstavla och parkbänkar!

Hurra! Rågsved ska nu få tillbaka en efterlängtad anslagstavla vid tunnelbanan och få tre parkbänkar och två papperskorgar längs gång- och cykelvägen mellan förskolan Bäverhyddan och Magelungsvägen där kulturhuset Cyklopen ligger. Det har stadsdelsförvaltningen i Enskede-Årsta-Vantör lämnat som svar på medborgarförslag från en Rågsvedsbo. Beslut fattas den 16 april.

Att det skulle ta fyra år att få tillbaka en anslagstavla efter SL:s renovering av tunnelbanan visar att maktskifte behövdes i stadshuset. När jag satt i stadsdelsnämnden i opposition hade jag många kontakter med förvaltningen om anslagstavlan utan att det hände något. Att ekonomin var så liten under alliansen att det inte fanns råd med en anslagstavla för 5 000 kr säger mycket.

Samma reflektion gör jag över att exploateringskontoret inte la till de 20 tusen kronorna som parkbänkar och papperskorgar idag kostar, när de byggde parkvägen. Tänk att alliansen aldrig fattade hur viktigt friområdet är för Rågsvedsborna utan fixerade sig vid att vilja bygga radhus i skogen. Tack och lov att vår rödgrönrosa budget ger ökade möjligheter att få igenom medborgarförslag.

Glad påsk!


tisdag 31 mars 2015

65 år är väl ingen ålder ...

Är du 65 är du gammal, punkt slut. Att 65-årsgränsen är en vattendelare syns när vi jämför stöd och service för människor med funktionsnedsättning med äldreomsorg. En intressant artikel i Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-4 2014, "Gammal" eller "funktionshindrad"? Välfärdspolitisk gränsdragning och konstruktioner av grupper" av Sara Erlandsson visar att det är olika logik som styr när du är i arbetsför ålder och pensionär. Arbetslinjen är en styrande princip in i ålderdomen.

  • Är du 64 år och rörelsehindrad har du en funktionsnedsättning, 
  • Har du fyllt 65 år hör det till åldern att kroppen inte hänger med.
  • Är du 64 år när du får en funktionsnedsättning kan du ha rätt till assistans
  • Har du fyllt 65 år när du får en funktionsnedsättning har du noll rätt till assistans
  • Är du 64 år och rörelsehindrad kan du röra dig som andra om samhället görs tillgängligt. 
  • Har du fyllt 65 år hör det till åldern och du kan inte begära att röra dig som andra äldre.
  • Är du 64 år och rörelsehindrad kan din situation förbättras om samhället är tillgängligt.
  • Har du fyllt 65 år hör det till åldern och åldrandet kan inte rullas tillbaka.
  • Är du 64 år och rörelsehindrad kan du jämföra dig med andra medborgares rättigheter.
  • Har du fyllt 65 hör det till åldern och du behandlas numera snarare som kund än medborgare.
  • Är du 64 år och rörelsehindrad betonas din delaktighet när samhället görs tillgängligt.
  • Har du fyllt 65 år hör det till åldern och omsorg betonas snarare än självbestämmande.

Vi måste tänka utanför vanliga rutor och ramar när vi diskuterar äldrepolitik. Så länge vi jämför äldre som har äldreomsorg bara med andra äldre som har äldreomsorg och inte höjer blicken till äldre i hela samhället kan vi inte ändra strukturer som driver på behovet av äldreomsorg. Äldre som har äldreomsorg ska inte behöva leva ett undanskymt liv i skuggan, utan ha ett gott liv som passar dem. Kvinnor ska inte behöva ha så låga pensioner att ingen guldkant är möjlig. Äldre ska inte vara instängda tre trappor utan hiss utan kunna flytta till ett tillgängligt boende som de har råd med. 65-års gränsen får inte vara den osynliga hand som i ett slag gör att människor betraktas på ett annat sätt.

söndag 29 mars 2015

Ställ nya frågor i äldreomsorgen

Ska vi få en äldreomsorg som är bra för alla måste vi ställa nya frågor. En början är att diskutera artikeln "Sill och potatis till den ena och entrecote till den andra? Individanpassning och likvärdighet på särskilda boenden för äldre." av Tove Harnett och Håkan Jönsson i Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-4 2014. Artikeln bygger på en studie vid fyra kommunala äldreboenden som visar två sätt att tänka om likvärdighet i äldreomsorgen. Vi kan jämföra med andra äldre som har äldreomsorg eller med äldre som inte har äldreomsorg. Studien visar att olikheter kan ses som något bra, till och med som en utveckling för individer, men också som hot mot likvärdighet och gemenskap på äldreboendet. 

Jag tycker att vi ska ställa frågan till oss själva oavsett ålder: Ska jag kunna fortsätta att leva som andra pensionärer när jag inte orkar bo "hemma" utan flyttar till ett äldreboende, där jag ofta har kontrakt på rum med kokvrå men delar vardagsrum och matsal med andra? Eller får jag acceptera ett tristare vardagsliv med hänsyn till skröpligheten som lett mig till äldreboendet. Och hur rimmar mitt sätt att leva på äldreboendet med andra som bor där, med andra behov och resurser? 

Frågan om att kunna leva ett liv som andra kan förstås vara aktuell redan då vi behöver hemtjänst. En partikamrat och tidigare ledamot i äldrenämnden och kommunfullmäktige tog initiativ till en motion om möjligheten att fortsätta att sortera sopor fast en inte orkade själv. När samma fråga ställs inom funktionshindersrörelsen blir svaret självklart ja. Där handlar kampen om att göra samhället fullt tillgängligt så att en funktionsnedsättning hos en person inte blir funktionshinder.

Men riskerar det som låter så bra, individanpassning, att leda till bibehållen eller ökad ojämlikhet på ålderns höst? Socialtjänsten ska främja jämlikhet, kommunallagen har en likabehandlingsprincip och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slår fast människors lika värde. Alliansens nationella politik, som i stora delar kvarstår trots ny regering, med rut, tilläggstjänster i privat hemtjänst, värdighetsgarantier och valfrihet som gynnar de välinformerade pekar åt det hållet. Att likvärdighet inte haft en avgörande betydelse bekräftas av forskningen och även i den aktuella studien. 

Nu är därför hög tid att att ställa de nya frågorna om äldreomsorgen och ta lärdom av forskningen som hjälper oss att se bakom det som är. En värdig äldreomsorg kan aldrig uppnås utan en likvärdig äldreomsorg. Vårt mål måste vara att jämlikheten genomsyrar allt från förskolan till äldreomsorgen.




lördag 28 mars 2015

Vem har hört talas om en kompensatorisk äldreomsorg?

Ger mig in i en spännande resa när jag sent omsider ger mig i kast med temanumret från 2014 om Likvärdighet och äldreomsorg i Socialvetenskaplig tidskrift, utgiven av Forsa, Förbundet för forskning i socialt arbete. Tiden räcker sällan till för de fördjupningar som en vill göra i roller som vänsterpolitiker, politisk tjänsteperson, politiskt intresserad eller socionom. Men de första artiklarna är så inspirerande att jag tar mig den tiden, och här på bloggen delar med mig av tankar som föds.

Att äldre inte är en grå massa bara för att 65-årsgränsen är passerad utan är personligheter som andra är något som bland annat vänsterpartiets Brit Rundgren ständigt återkom till under sin tid i äldrenämnden. Tack och lov börjar allt fler äldre kvinnor ta sig ton, till exempel vänsterns excellenta tantpatrullen som demonstrerar för pensioner som går att leva på. Läs mer här och här och här.

Likvärdighet och äldreomsorg har många bottnar. Å ena sidan ska äldreomsorgen inte göra skillnad beroende på social bakgrund, å andra sidan ska äldre behandlas med hänsyn till önskemål och behov. Att behandla olika för att uppnå lika talar vi om i skolpolitiken, men när hörde vi det i äldrepolitiken? Under alliansen har värdighet i äldreomsorg betonats snarare än likvärdighet, vilket är en medveten politik för att tona ner de klasskillnader som tilläggstjänster och rut upprätthåller.

Socialtjänstlagen är inte glasklar när det gäller balansen mellan likvärdighet och individanpassning, snarare motsägelsefull som så mycket annat i samhället. Därför är det viktigt att dyka ner i verklighetens äldreomsorg och se hur begreppen hanteras och fylls med innehåll. Men som sägs i introduktionen till temanumret "Ett samhälle som överger målet om att tillhandahålla en äldreomsorg som är god nog för alla kommer troligen att ge de fattiga en sämre äldreomsorg." 

En viktig politisk fråga är om likvärdighet för äldre omsorgsmottagare ska jämföras med andra äldreomsorgsmottagare eller äldre i allmänhet. Eller ska jämförelser göras med yngre personer som har samma hjälpbehov som äldre eller ska jämförelser göras till folk i största allmänhet? Vad tycker ni kära läsare, kom gärna med kommentarer till bloggen!

söndag 22 mars 2015

Sätt igång eller sluta låtsas

Det är bara att sätta igång, om vi på riktigt vill ha slut på segregationen, våldet och hopplösheten som följer i spåren i fattiga områden medan rika områden blir allt mer isolerade från den hårda verkligheten. Omsätt mål om jämlikhet till praktisk handling. Och låt det gå fort. Ta folk som bor i förorterna på allvar. Stöd ungas och kvinnors organisering. Ta ansvar för att skolan får mycket bra förutsättningar, att hyreshusen är rustade till rimliga hyror, att de vuxna får riktiga jobb, att det finns spännande mötesplatser, fritidsgårdar,  ordentliga idrottsmöjligheter och mycket kultur för alla åldrar. Ge hyresgästerna inflytande över sina bostäder och närmiljö genom att decentralisera de kommunala bostadsbolagen. Se till att hälso- och sjukvården utökas där den bäst behövs. Bygg hyresrätter med rimliga hyror i segregerade villaområden, i innerstan och närförorter. Bygg skolor på gränsen mellan rika och fattiga områden så att det blir blandade klasser. Se till att kommunikationer i förorterna är bra även på tvären. Lagstifta om att alla kommuner tar emot flyktingar, mest de rika kommunerna som länge smitit undran. Var beredd att att kraftigt öka budgeten både till drift och investeringar i förorterna, genom omfördelning från de som har det förspänt och skattehöjningar där så behövs. Eller sluta låtsas.

lördag 21 mars 2015

Årsmötesdags i Årsta!

Idag ska jag för första gången vara med som ombud för Nya Rågsveds Folkets Hus på årsmöte i östra Folketshus- och parkregionen. Vi kommer att vara i mysiga Årsta Folkets Hus, och det ska spännande att hör om planerna framåt för att göra folketshusrörelsen mer relevant i den politiska kulturdebatten.

Mitt eget engagemang i Folkets Hus i Rågsved har under många år framförallt handlat om Gemensam Jul och FN-dagen, samtidigt som jag förstår tycker det är oerhört viktigt med tillgängliga samlingslokaler och kulturlokaler till rimliga hyror för det lokala förenings- och kulturlivet.

söndag 8 mars 2015

Grattis äldre i Rågsved och Hagsätra!

Alltsedan alliansen sålde ut hemtjänsten i Rågsved och Hagsätra till ett skamligt underpris och mot dåvarande rödgröna oppositionens starkt uttryckta vilja (vilket i en liten grad kompenserades efter överklagande av Jonas Eklund, som då var gruppledare för miljöpartiet i stadsdelsnämnden) har vänsterpartiet Vantör arbetat för att alla äldre i vårt område även ska ha en kommunal hemtjänst att välja. Det var en av punkterna i vårt lokala 25-punktsprogram och vi har inom dåvarande opposition agerat i stadsdelsnämnden i denna fråga utan att mötas av annat än tystnad.  Alliansen vägrade helt att låta äldreomsorgen erbjuda ett kommunalt alternativ, trots att förvaltningen lätt hade kunnat göra detta. Jag uppfattade det som om alliansen ville visa alla som röstat rött i någon nyans i området, och det är en förkrossande majoritet, vem det var som bestämde. Så gissa om jag är glad att idag läsa denna notis i stadens information i tidningen Årsta/Enskede.

torsdag 26 februari 2015

Fattigdomen får inte göra oss hårda och svarslösa!

"Striden om gatan hårdnar" ropar Metro ut idag. Hemlösa konkurrerar om tidningsförsäljning. Det talas om hot och utestängning, men också om förståelse för konkurrenterna trots minskad inkomst. Den inlevelseförmågan från en som vet hur det är att vara hemlös känner inga geografiska gränser, men saknas hos moderater som kräver kommunala vakter för att snabbt avhysa de som sover på gatan. Vi andra har något viktigt att lära av den solidariteten.

Tidningsförsäljning är mycket bättre än tiggeri, en konstruktiv verksamhet som är värd att stödja. Men mer behöver göras  både i Sverige och i Rumänien för att fattiga ska kunna skaffa sig en anständig försörjning och en människovärdig bostad, vare sig det är i hemlandet eller i Sverige. Den rödgrönrosa majoriteten i stadshuset ska ta fram en långsiktig strategi som jag hoppas mycket på. Vi har redan tagit fram ett program för att öka antalet tillfälliga boenden och övernattningsmöjligheter.

Fattigdomen i Rumänien och andra europeiska länder grinar oss rätt i ansiktet när vi går till butiken eller tunnelbanan, oavsett vi bor i Rågsved eller på Östermalm. Förr såg vi den bara när vi var på semester. Den nya hemlösheten är mer synlig än den gamla hemlösheten, där folk bor på härbärge, inackorderingshem, i tredje hand, i en port eller i skogen. Att Stockholm länge har haft omkring 3 000 hemlösa, EU-medborgarna oräknade, är en skamfläck. Men vi ska få bort den hemlösheten samtidigt som vi har värdiga tillfälliga boenden att erbjuda EU-medborgare som avhyses. Vi har råd med båda. Gå inte på politiska partier som påstår att vi inte har det.

Den sociala bostadspolitiken behövs mer än någonsin. Vänsterpartiet i stadshuset ansvarar efter valet i Stockholm för de tre kommunala bostadsbolagen, och jobbar hårt för att fler människor ska kunna bo med rimlig hyra. En början är att omvandlingen av hyresrätter har stoppats, att inkomstkraven har sänkts och att husmodeller med rimligare hyror har tagits fram. Lokalt har vi i Vänsterpartiet Vantör tagit fram visionen om Rågsveds alle. Nu gäller att starta byggena!

söndag 22 februari 2015

Vänsterpartiet Vantör har haft årsmöte

Idag hade vi årsmöte i Vänsterpartiet Vantör, som vanligt var vi i Rågsveds Folkets Hus. Inledare på temat situationen i Syrien var Sait Yildiz, ordförande i Vänsterpartiet Södertälje. Det är viktigt att vi lyfter blicken från det lokala till det globala, som också har tydliga kopplingar i vår vardag. Många flyktingar kommer till Sverige och Stockholm från krigets Syrien. En dag kan en syrisk flykting bli vår granne, skolkamrat eller arbetskamrat.

En beskrivning av den politiska situationen i Syrien är en beskrivning av den kaotiska situationen. På mötet fick vi en bild av hur komplicerad situationen är. Stormakterna har sina egna agendor i landet, och de som drabbas är det syriska folket. Assad-regimen förnekar att det finns ett folkligt uppror och har lyckats få konfliktlinjen att stå mellan sin egen förment sekulära regim och Isis. I själva verket har regimen själv släppt de flesta Isis-ledare och tillämpar sharialagar inom till exempel familjerätten. Syrien är inte ett så sekulärt land som Assad påstår.  Även om den demokratiska oppositionen är oenig om mycket är den åtminstone enig om att Syrien ska vara en sekulär demokratisk stat.

Vad kan vi då göra för att stödja det syriska folket? Ett svar är att fokusera den demokratiska kampen och arbetet för kvinnors rättigheter. 3 miljoner syrier har lämnat landet, 9 miljoner lever under usla förhållanden i sitt eget land. Biståndet når inte till flyktingarna i befriade områden, eftersom pengarna går till Assad-stödda Röda Halvmånen. En viktig humanitär fråga är därför att pressa Turkiet att låta till exempel Läkare utan gränser slussa in bistånd via Turkiet som har en lång gräns mot Syrien.

I riksdagen finns ett tvärpolitiskt nätverk för Syrien, läs här, för att stödja det syriska folket väg till frihet och demokrati. Amineh Kahabaveh representerar vänsterpartiet i nätverket.

För övrigt hade vi vanliga årsmötesförhandlingar och Lena Rydblom återvaldes som ordförande. Själv fick jag förtroendet att vara kvar i valberedningen tillsammans med Per Sundgren.

Vi blickade tillbaka på ett lyckat valår där våra medlemmar gjort viktiga insatser. En del lokala valfrågor har eller är på väg att förverkligas genom den nya rödgrönrosa majoriteten i stadshuset. Äldre i Rågsved och Hagsätra kan nu få kommunal hemtjänst, Högdalens vård- och omsorgsboende går tillbaka till kommunens regi, Rågsveds friområde ska bli naturreservat och utförsäljningen av allmännyttan har stoppats. Andra frågor fortsätter föreningen att driva, framförallt Visionen om Rågsveds alle. Kampen går vidare i Vantör och i Syrien!

lördag 14 februari 2015

Kom till Snösätra och känn att du lever!

Tog mig en promenad i Rågsveds friområde, där jag förra lördagen åkte skidor i beteshagarna. Tövädret lockar hellre till konstpromenad idag. Unga och barnfamiljer strövar omkring i det som tidigare hette Bråtegränd och allt mer, tack och lov, töms på industriverksamhet. För vårt unika naturområde med många rara växter och fåglar ska bli ett efterlängtat naturreservat. Härligt att fram till dess ha så nära till en gratis konstutställning som speglar den värld vi lever i!









söndag 8 februari 2015

Fängslande om kraftledningsgator och fytoremediering i Rågsved

Rågsveds friområde ska bli naturreservat. Så är bestämt i budgeten för Stockholms stad. Folkets vilja har segrat, men mycket återstår innan naturreservatet är på plats. Det är många frågor som vår nya majoritet i stadshuset ska ta tag i efter åtta år av alliansstyre, så det är inte konstigt att tidplanen för arbetet inte är klar. Men Vantörsborna är ivriga och vill att det ska gå fort. En fråga som många till exempel väntar besked om är alliansens byggplaner på Perssons betong, festplatsen i Rågsved, och överhuvudtaget hur det är tänkt att gränserna för naturreservatet ska dras.

Så Kräpplagruppen arbetar vidare med folkbildning och opinionsarbete. I torsdags ordnades det fjärde seminariet på Rågsveds Folkets Hus. Kvällens frågeställning var om växtodling kan sanera Snösätragränd. Bonus var föreläsningen av Jan-Erik Bjermkvist från Svenska kraftnät som berättade om ett intressant arbete med inventeringar av biologisk mångfald i kraftledningsgator. En sådan går också över Rågsveds friområde. Bland annat fick vi veta att dagfjärilar trivs bra i kraftledningsgator.

Saneringen av industriområdet på Snösätragränd (fd Bråtegränd) har påståtts kosta uppåt 50 mnkr, vilket enligt alliansen skulle behöva betalas med radhusbyggena i området. Genom att använda växter - så kallad fytoremediering - för att föra bort, lägga fast eller bryta ned föroreningar kan mark saneras betydligt billigare. Om detta berättade docenten i växtfysiologi Maria Greger på seminariet. Till exempel kan salixplanteringar få en stor del av kadmiumföroreningar i jord att försvinna på tre år.

Seminariet var välbesökt och jag och flera med mig kände oss nöjda. En riktig folkbildningskväll där vi fick ny och delvis oväntad kunskap och stärktes i vår gemensamma strävan att värna friområdet.



söndag 18 januari 2015

Kampen om vinstsyftet i välfärden går vidare

Utredningen om vinstintresset som styrande princip i välfärden, som vänsterpartiet förhandlat fram med regeringen, ska genomföras. Det har Jonas Sjöstedt slagit fast, när alliansen med stöd av Sverigedemokraterna försöker utså tvivel. Att alla förslag som utredningen kommer fram till inte kan genomföras nuvarande mandatperiod är däremot realpolitik. Men röstresultatetet i riksdagen kan bli en viktig VDN-stämpling av hur partierna i skarpt läge står i vinstfrågan inför 2018 års val.

Kampanjen från näringslivet för att behålla vinstintresset i välfärden har pågått länge och på flera fronter. Självfallet kommer riskkapitalet att göra allt som står i deras ekonomiska makt att styra bort konflikten vinst kontra behov. Ett intelligent sätt att blanda bort korten läser jag på DN Debatt idag. Skribenter knutna till Ratio, Näringslivets forskningsinstitut, lyfter New Public Management som alternativt grepp i vinstfrågan och använder ideella aktörer och valfrihet som motiv. Istället för vinst kontra behov som styrande princip ställs centralstyrning mot underifrånperspektiv, brukarmedverkan och professionalism. Detta är viktiga principer, som dock inte står i motsättning till att ta bort vinstintresset, utan tvärtom borde gynnas om marknadstänkandet tas bort ur välfärden. 

Styrmodeller som NPM passar i själva verket som hand i handske ihop med den storskaliga privatiseringen av välfärden. Den tar marknadskrafterna in i hjärtat av den kvarvarande offentligt drivna verksamheten, och programmerar om tänkandet i hela välfärden. På senare år har socialarbetare tack och lov börjat höja sina röster mot NPM, bland annat i nätverket Nu bryter vi tystnaden. 

Att skjuta ideella aktörer och valfrihet före sig är inte nytt när det gäller att ge plats för vinstintresset i välfärden. Kooperativ och byskolor var argument när det sk fria skolvalet infördes. Att riskkapitalet skulle ta över kunde naiva politiska förespråkare inte föreställa sig, medan vänsterpartiet och näringslivet som vittrade nya marknader givetvis hade detta helt klart för sig. Att valfriheten byggd på vinstibtressenas intåg i välfärden dessutom inte otippat visat sig öka segregationen vill vinstförespråkarna förgäves informera bort. Med vänsterpartiets politik får ideella aktörer större möjligheter att verka i välfärden, till exempel möjligheter till investeringar. Med vinstsyftet kvar i välfärden konkurreras de ut av riskkapitalet.

Självfallet blir inte välfärden automatiskt bra om vinstintresset tas bort, men det frigör resurser som kan gå till fler anställda och till kompetensutveckling. Högre bemanning ger bättre arbetsmiljö och mer tid för elever i skolan och äldre i omsorgen. Ideella aktörer med bättre förutsättningar (och krav på kollektivavtal, meddelarfrihet och offentlighetsprincip) ger tillsammans med kommunens verksamheter flera alternativ att välja, utan att de blir så många att det inte går att göra verkliga val eller går att följa upp för kommunen. När behoven styr blir det lättare för brukarna att få inflytande. När yrkeskunnandet värderas högre kan kunskapen om långsiktigt verksamma arbetssätt väga tyngre än kortsiktiga budgethänsyn. Med hjälp av sociala investeringsfonder blir det lättare att arbeta långsiktigt. Så sorry Ratio, väck NPM är inget vapen mot väck vinstsyftet, snarare tvärtom!

tisdag 6 januari 2015

Jämlikhet är svaret på otryggheten

Var är det farligast i Stockholm? Utom det egna hemmet vill säga, för det är den verkligt farliga platsen. Det som ska vara tryggast är ett helvete för de utsatta för våld i nära relationer. Den insikten gör att vår rödgrönrosa majoritet i Stockholm satsar mycket på jourer och stödverksamhet.

Att döma av mediebilden är förorterna otryggast.  Har du som jag sett utställningen Skuggsidan på stadsmuseet vet du att svaret är ett annat. Gatans brott begås i city, i de populäraste nöjeskvarteren. Ändå känner sig folk i många förorter otrygga enligt olika undersökningar. 

Det är skillnad på upplevd otrygghet och faktisk brottslighet. Men visst är det skrämmande med bilbränderna som vi upplevt i Rågsved och Östberga. Brott som sägs motiveras av hat mot polisen, men drabbar den som har sin bil på fel ställe. Att de unga hamnar så totalt fel är djupt sorgligt.

Men hoppingivande att idag på utställningen Skuggsidan ta del av unga som via Unga i Kris och vuxna som via Tjuvgods lämnat knark och brott bakom sig. Hela samhället måste se till att alla barn har bra uppväxtvillkor. Upprustad välfärd, bra skola som ger kunskap och jobb till de unga måste till.