lördag 25 september 2010

Att våga bryta ny mark

"Varje sten måste vändas" skriver Aron Etzler i senaste Flamman och det håller jag helt med om. Vill i sammanhanget passa på att återbruka en text som styrelsen för Vänsterpartiet Vantör skrev för tre år sedan:

"I Nya Vänsteraktuellt nr 2/2007 ondgör sig Ali Esbati och Petteri Louhema över att Marianne Eriksson uttalat sig i radio om Lars Ohly som partiledare utan tillstånd från distriktsstyrelsen eller årskonferensen.

Tänk att vi tycker tvärtom. Äntligen en distriktsordförande som talar högt om krisen för vänsterpartiet i en tid som borde vara vår skördetid då högern inte skyr några medel för att i rekordfart genomföra sitt systemskifte.

Vi är lättade, för när människor börja prata om ömtåliga frågor kan det bli förändringar. När det inte vänder uppåt för partiet i opinionen trots mångas idoga arbete måste vi tala om läget för partiet och orsakerna till det låga förtroendet för vår politik. Då är det ansvarslöst att inte samtidigt tala om partiledarens ansvar, oavsett hur sympatisk och debattskicklig han är.

För Lars Ohly är ingen attraktiv partiledare för väljarkåren, eftersom han i opinionen ständigt placerar sig sist. Senast i Aftonbladet/Sifo Annandag Jul där han har lägst förtroende både bland kvinnor och män och med en hårsmån förlorar jumboplatsen bland unga till Jan Björklund.

Om vi ska vara med och vinna nästa val och påverka politiken i en rättvis riktning kan vi inte ligga och dallra kring 4 – 5 procent. I Norge bröt facket den borgerliga trenden, vilket bör kunna inspirera det fackligt-politiska samarbetet i Sverige. Att vänsterpartiets politik inte lockar fler har flera förklaringar, men partiledarens roll blir än viktigare ju längre tid vi befinner oss i en svacka.

Det är en viktig debatt som har inletts i Vänsteraktuellt. En bättre stämning i partiet är bra men ger inte väljarnas förtroende. Även medlemmar som har stött Lars Ohly som partiledare måste se att hans ordförandeskap inte räcker till för att locka en bred vänster i väljarkåren, de går tyvärr till sossarna och miljöpartiet.

Vänsterpartiet har duktiga feministiska debattörer men det är partiledaren som media främst fokuserar på och där märks det knappt längre att vi är ett feministiskt parti. Vi tror att det är en av flera viktiga anledningar till väljarflykten.

Att lova att föra en osentimental debatt om krisen för vänsterpartiet är det bästa nyårslöfte vi medlemmar kan ge för att göra partiet förtjänt av ett möjligt nytt och ökat förtroende från alla dem som lider under högerstyret."

Inga kommentarer: