fredag 30 juli 2010

torsdag 29 juli 2010

Inte första gången


Stövargatan, Rågsved.

Rösta rödgrönt i Stockholm - för demokratins skull!

Anna Gustafsson, SvD skriver idag att lokalpolitiker som inte känns igen av medborgarna hotar demokratin. Hon lyfter medias roll, där den lokala bevakningen har dragits ner och säger att stockholmspolitikerna riskerar att försvinna i mediabruset och blandas ihop med nationella politiker.

I Stockholms stad finns också väldigt få politiker i fullmäktige - 1247 stockholmare per folkvald - jämför med snittet i landet - 179 invånare per folkvald.

Till den negativa lokaldemokratiska utvecklingen har borgarna bidragit genom att vid upprepade tillfällen slå ihop antalet stadsdelsnämnder. Jag tror att det var 24 stadsdelsnämnder när vi startade och idag är vi nere i 14. Därmed har antalet lokalpolitiker på stadsdelsnivå minskat väsentligt.

Den stadsdelsnämnd som jag sitter i, Enskede-Årsta-Vantör, har varit tre nämnder och är nu en enda, med uppåt 85 tusen invånare. Som ledamot av ett litet parti (som ska bli större!) är det svårt att tillsammans med min ersättare ha den täta kontakt med medborgarna som vi verkligen vill ha.

Om borgarna fortsätter att ha makten befarar jag en ännu större nedmontering av lokaldemokratin. Det ryktas om regioner och tillsammans med utförsäljningen av förskolor, äldreomsorg och gruppbostäder behövs snart inga lokalpolitiker i stan!

Låt oss slippa den odemokratiska utvecklingen. Rösta fram ett rödgrönt styre i Stadshuset.

Parkteatern tillbaka till Vantör!

Fick programmet för Parkteatern i min hand häromdagen och konstaterade att Vantör inte fått ett enda besök! Trist, förut hade vi till exempel teater nere på klassiska Perssons Betong vid Rågsveds friområde. Det finns också andra lämpliga platser för teater i Vantör, till exempel Bandängen eller Älvsjöbadet.

Det är också obegripligt att i augusti spelar Parkteatern bara en enda gång i en förort, av 18 gånger totalt! Och detta i en stad där nästan alla teatrar finns i innerstaden. I juni var det något bättre, då spelades 23 av 43 föreställningar i förorter men i juli spelades bara fyra av 21 föreställningar i förort.

Den enda spelplatsen i Enskede-Årsta-Vantör är Margaretaparken i Gamla Enskede, en av de rikaste stadsdelarna i stan. Strukturell diskriminering kallar jag den fördelning av spelplatser som Parkteatern har! Detta måste ändras till nästa sommar.

Vänsterpartiet Vantör har i vårt lokala valprogram tagit upp som en punkt att Parkteatern måste tillbaka till Vantör - med flera föreställningar för barn och vuxna.

onsdag 28 juli 2010

Tankar om söderortscentrum

Hur skulle det vara om vi inte hade jättestora köpcentrum, eller iallafall betydligt färre? Närmare bestämt, hur skulle den kommersiella servicen se ut i våra mindre förortscentrum, som idag lever en tynande tillvaro? Vilken skillnad skulle det vara för icke-bilburna, miljön och livsluften i stadsdelen?

Så gick mina tankar när jag idag var i Skärholmen. Jag kan inte låta bli att jämföra med hemma i Rågsved. Skärholmen har ett inomhuscenter så stort att jag nästan gick vilse, en elektronisk "vägvisare" för att hitta rätt och ett levande torg med försäljning av blommor och frukt och människor som strövar runt.

Som Rågsvedsbo är man inte van vid ett så stort kommersiellt utbud, jag blev lycklig när jag hittade Coop Extra i Huddinge per cykel på tio minuter. Rågsved är rena sovstaden jämfört med Skärholmen. Och det finns ett sug efter bättre service i Rågsved. När vänsterpartiet på Rågsvedsdagen frågade barn om idéer till förbättringar i stadsdelen, ville många ha fler butiker.

Visst är det storstadspuls och kontinentalt i Skärholmen, och bra för de som bor där. Men om det blir på bekostnad av döende mindre förortscentrum? För vi ska inte inbilla oss att det finns hur mycket utrymme som helst för både jättelika köpcentrum och fullmatade små förortscentrum.

Det vore intressant att räkna samhällsekonomiskt på ökad kommersiell service i våra mindre förortscentrum och en minskning av de stora köpcentren. Vad vinner miljön på färre bilresor, icke-bilburna på att snabbare kunna köpa det man behöver, tryggheten på mer liv och rörelse på förortstorgen?

Mitt stalltips är att vi skulle få en trevligare, smartare och vänligare stad - i alla delar - och därtill med minskad miljöpåverkan!

måndag 26 juli 2010

Borgarna snålar med bullerskydd

Stockholmare som bor längs den hårt trafikstörda Nynäsvägen får hålla sig inne, eftersom staden under borgerligt styre bara har råd att bullerskydda dåligt isolerade fönster och inte att sätta upp bullerskärmar utomhus.

Om detta beslutade den borgerliga majoriteten i trafiknämnden den 14 juni. Vänsterpartiets Kajsa Stenfelt ansåg däremot i likhet med S och MP att trafikkontoret skulle förbereda byggande av bullerskärm under 2011, förutom att förbättra fönstren.

Att det är oerhört bullrigt längs Nynäsvägen märker jag varje dag, då jag cyklar förbi på väg till jobbet. Jag lider med dem som störs av bullret hela tiden.

Den kunskap som finns om buller och ohälsa borde räcka för att motivera bullerskärm längs Nynäsvägen, även om det kostar 92 mnkr. Stockholm som Miljöhuvudstad kan bättre. Med en samhällsekonomisk analys där ohälsa också vägs in, kanske notan skulle sluta på plus!

söndag 25 juli 2010

Inte alls fåraktigt

Cyklade i regnet och handlade på Coop Extra i Huddinge för att fylla förråden efter semestern. När jag for hem tog jag skogsstigen via Göta landsväg i Rågsveds friområde och koloniträdgårdarna. Härligt att kunna se fåren beta i hagarna när man cyklar och handlar, inte bara på landet utan också i storstan.

Om vi rödgröna vinner tillbaka makten i Stockholm ska vi göra friområdet till naturreservat - då skyddar vi betesmarken och våtmarken och även kommande generationer - såväl får som människor - kan uppleva den fina naturen!

lördag 24 juli 2010

Simsalbim - fattigdomen har minskat!

Hur kommer det sig att svenska massmedia inte har levt rövare om att den borgerliga regeringen lobbat hårt för och delvis lyckats med att få EU att ändra den vetenskapligt förankrade fattigdomsdefinition som har rått sedan 1984?

Detta är en viktig principfråga, dels hur verkligheten beskrivs och dels medias roll. Sakfrågan kan avgöra val. Vanliga människor, de som Göran Hägglund vill ha monopol på, ska inte behöva nöja sig med att serveras makthavarnas bild av verkligheten utan har rätt att få en kritisk analys av politiken.

Sakfrågan. Istället för att alla EU-länder ska ha samma fattigdomsdefinition får varje regering bestämma själva hur fattigdom ska definieras och mätas. Jämförelser mellan länder blir inte längre möjliga. Om detta allvarliga berättar Lena Sommestad (S) om på dagens DN-debatt.

Med EU-definitionen (den är fattig som tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten) har fattigdomen i Sverige ökat från 9 till 13 procent mellan 2004 och 2008. Med försäkringskassans nya absoluta mått har fattigdomen tvärtom minskat något. Simsalbim, så kan regeringen framställa sin politik som lyckad.

Till medias roll. De ska lyfta manipulationer från makthavarnas sida, oavsett politisk färg. Att man inte uppmärksammat fattigdomsfrågan tillräckligt innan beslut i EU bekräftar det akuta behovet av en rödgrön rikstäckande dagspress som motvikt till borgarpressen.

Att fakta om ojämlikheten är så besvärande för Reinfeldt att han gör om definitionerna för tankarna till Orwell. Låt oss ta avstamp där och göra valet till ett val om ökad jämlikhet eller ökade klyftor. Jag är säker på att verklighetens folk litar mer på sin egen upplevelse av verkligheten än moderaternas skönmålningar.

fredag 23 juli 2010

Underkänt ekonomibetyg för högerns Stockholm

Stockholms stad får C i ekonomibetyg av värderingsföretaget Svensk Kommunrating enligt Dagens Industri, som jag läste på flyget hem från Skellefteå. Det är tvärtemot den bild som den borgerliga alliansen i stadshuset målar upp.

"Stockholm hankar sig fram på reavinster från framför allt ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter", vilket inte är långsiktigt hållbart för staden enligt analysen. Inte för de enskilda invånarna vill jag tillägga, vars gemensamma egendom säljs ut till underpris och vars möjligheter att hyra en allmännyttig bostad minskar rejält.

Skattesänkar- och utförsäljningspolitiken gör således inte bara Stockholmarna fattigare, de gör också vår gemensamma framtid osäkrare.

Rik på hembygder

Så här semesterns sista dag tänker jag på hur rik jag är som har två hembygder, Rågsved om vintern och Sjöbosand om sommaren. Att det inte fanns jobb i Västerbotten när jag gått klart skolan har alltså fört något gott med sig!

I Stockholm är det jobb och politik för hela slanten och i Skellefteå jobb med stugan och storfamilj ... Skämt åsido, det är avkopplande att byta miljö, träffa släkt och vänner och uppleva en annan del av Sverige. Politiken är också Stockholmsdominerad, så det är berikande att leva med två Sverigeperspektiv.

Egentligen är det ju tre hembygder jag har, om jag räknar Muijala, Finland där min mamma föddes och där jag varit många barndomssomrar och träffat stora släkten. Mamma hade 12 syskon, så jag har rekordmånga kusiner. Tråkigt nog kan jag inte finska, det fanns inte hemspråk när jag gick i skolan.

Många har det som jag, man har flyttat för att få jobb. Att ha flera hembygder gäller också de som flytt till Sverige från förtryck, men många kan aldrig återse sin barndoms trakter. Ett sätt att hålla kvar kontakten är att värna om modersmålet, det är viktigt att barnen får göra det redan i förskolan.

torsdag 22 juli 2010

Lästips för alliansen

En klokbok verkar det vara, Bengt Göranssons Tankar om politik, Ersatz förlag, 2010, som recenserades i Västerbottens Folkblad den 6 juli. Sökande och eftertanke hyllas framför snabba belust. Demokrati måste få ta tid. Alliansen borde verkligen läsa Göranssons bok, så många ogenomtänkta försämringar i socialförsäkringarna och nu senast i antagningen till högskolorna som de har hastat fram!

Om frihet och valfrihet säger Göransson: "Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du för dig och om du väljer fel är det din ensak. Friheten är däremot oändlig och har bara en enda men mycket viktig begränsning: man får inte hindra andra att röra sig på samma fält som jag. Friheten kommer därför att i motsats till valfriheten socialisera, den förutsätter gemenskap, respekt för andra och blir inte möjlig i ojämlika samhällen."

Göransson kritiserar också kundbegreppet och menar att affärer och politik inte ska blandas ihop som det görs i alliansens Sverige. När medborgaren reduceras till skattebetalare och kund öppnas för en osocial samhällssyn. Det är inte samma sak att byta äldreboende och förskola som att byta en felaktig sko eller gammal sylt.

Surt om barnfattigdomen

Att barnfattidomen ökar i Sverige är en sur karamell som inte passar in i alliansens valgodispåse. DN:s Niclas Ericsson försöker spela bort korten i sin ledare när han kallar den rödgröna bilden av barnfattigdomen för falsk, med hänvisning till att den berättar om den relativa barnfattigdomen.

I själva verket erkänner Ericsson att Lars Ohly och Mona Sahlin har rätt om den relativa barnfattigdomen, men han anser att det är viktigare att barn i familjer med socialbidrag har minskat än att inkomstklyftorna har ökat.

Visst är det bra att färre barn lever i familjer med ekonomiskt bistånd, men den statistiken säger inget om att en del av minskningen beror på minskade bidrag och inte på ökade inkomster. I Stockholm har reglerna stramats åt rejält.

Dessutom är den relativa fattigdomen viktigare ur folkhälsoperspektiv. Barn jämför sig med varandra, i skolan och på fritiden. Inte minst i boken Jämlikhetsanden har vetenskapliga bevis radats upp för att det är inkomstklyftorna som påverkar välmåendet och den sociala situationen och inte inkomstnivån i sig.

Politik handlar om perspektiv. Vänstern vill jämlikhet och tar därmed sin utgångspunkt i den relativa barnfattigdomen. Högern har aldrig gillat jämlikhet och vill därför hellre prata om den absoluta fattigdomen, vilket döljer att de rikaste tjänat allra mest på deras politik.

onsdag 21 juli 2010

Sommarjobba med demokrati

För någon vecka sedan bloggade jag om att Skellefteå har feriejobb för ungdomar inom kulturområdet. Idag vill jag lyfta fram att Skellefteå också har feriejobb inom integrationsområdet, enligt Västerbottens Folkblad den 17 juli.

I sommarjobbet har ingått grundkurs om härskartekniker, rasism och sexuella trakasserier liksom analys av media och möjligheten att filma för att kunna uttrycka sig. Enligt artikeln i Folkbladet var ungdomarna förvånade över hur lite de visste om ämnet och även om FN:s konvention om barnets rättigheter. Jag instämmer i ungdomarnas åsikter att "sånt här borde man lära sig i skolan.

Stockholms stad borde också kunna erbjuda feriejobb inom kultur-, integrations- och demokratiområdet. Vi behöver många mötesplatser för ungdomar i våra 14 segregerade stadsdelar. Ett sommarjobb kan liksom kollo vara en sådan mötesplats.

Satsa på fritidshemmen!

Läser i dagens DN om granskningen av alliansens politik, där det framgår att barngrupperna i skolbarnsomsorgen har ökat rejält sedan 2006. Fritidshemmen och mellanstadieverksamheten måste prioriteras politiskt framöver!

Jag ser fritidshemmen som en viktig förebyggande och utjämnande verksamhet. De bidrar till ökad jämlikhet genom att fler barn kan få en bra fritid i anslutning till skoldagens slut. Det vill säga om alla föräldrar har råd att betala och att personalen hinner se varje enskilt barn och dess behov.

Vad som krävs är mycket mer pengar så att barngrupperna kan minska till åtminstone 25 och att fler fritidspedagoger kan utbildas och anställas. Med rödgrönas utlovade förstärkning av statsbidragen är det möjligt att prioritera skolbarnsomsorgen. Vänsterpartiet i Stockholms stadshus har som enda parti i sin alternativbudget lagt på en rejäl ökning av schablonen för skolbarnsomsorgen.

Alliansen lovade sänkt maxtaxa men tog bort löftet för det kostade för mycket! Skulle det inte vara värt en halv miljard att fler barn får tillgång till fritids?

tisdag 20 juli 2010

Okristligt

Maria Larsson (KD) skriver i Aftonbladet att socialbidragen inte ökar. Men visst har de ökat, med 17 procent 2009, se Socialstyrelsens statistik som kommenteras i till exempel Peter Anderssons blogg.

Den kristdemokratiska ministern berömmer sig av att alliansen mildrat krisen genom att öka statsbidragen, men glömmer bort att säga att tusentals anställningar finansierade med skatter ändå försvunnit från kommunerna och att reglerna för ekonomiskt bistånd stramats åt rejält.

I Stockholms stad har de som tvingas leva på ekonomiskt bistånd själva fått vara med och finansiera skattesänkningarna och de indragna anställningarna genom att inte längre få SL-kortet i normen. Stadsdelsarrest har införts för de som inget har. Det är allt annat än kristligt ....

Giftigt värre

Läser i Norran att Rönnskär och Kristinebergsgruvan tillhör Västerbottens fem giftigaste platser och tänker osökt på att min pappa jobbade i gruvan en kortare tid och att vår stuggranne jobbade en stor del av sitt arbetsliv på Rönnskär. Båda dog i cancer.

Undrar om sjukvården kartlägger arbets- och boplatser som cancerinsjuknade har haft, som ett led i att spåra tänkbara orsaker till sjukdomen? Om så inte görs idag, så borde det väl vara ganska självklart? Eller vad säger ni som är sjukvårdspolitiker?

Ibland moraliseras över att till exempel rökare borde betala sjukvården själv, om de drabbas av lungcancer, men vilket ansvar för den ohälsa de förorsakar tar de stora bolagen som fått enorma vinster av gruvdriften och de andra giftiga arbetsplatserna?

Ofta utvecklas cancer under många år och när sjukdomen väl är konstaterad kanske företaget är sålt eller utflyttat till ett skatteparadis, så att ingen ansvarig kan ställas till svars. Vare sig för saneringen eller för de människor som blivit sjuka.

Nej, marknadskrafterna är inte mycket att hålla i handen när det blåser, det är en sanning att komma ihåg den 19 september när vi ska rösta.

söndag 18 juli 2010

Vänsterpräglad

Jag köpte Västerbottens Folkblad igår på Konsum i Bureå, av nostalgiskäl, jag är uppväxt med tidningen, liksom med andra tidningar anknutna till arbetarrörelsen på ett eller annat sätt: Vi, Vår Bostad, Vi Bilägare, Aktuellt i politiken etc.

Jag är också uppväxt med arbetarlitteraturen från Folket i Bild, böckerna som var min pappas universitet, eftersom han inte fick gå i mer än folkskolan, möjligen någon kurs på folkhögskola och förstås kurser genom jobbet på Folksam.

Handlade gjorde vi förstås på Konsum och Domus, när jag fikade hos kompisar vars mammor inte handlade på Konsum tyckte jag att det smakade annorlunda. Idag handlar jag också på andra afffärer, även om jag föredrar Coop som icke vinstdrivande.

Första maj gick jag och demonstrerade med pappa i s-tåget. Solen sken och jag fick mjukglass. När jag var 11 år fick jag ett flygblad om USA:s krig i Vietnam i min hand, upprördes av tortyren och skrev ett aldrig avsänt brev till Rickard Nixon.

Det är klart att jag är präglad av min uppväxt, det har gett mig min utsiktspunkt i livet, engagerad i FIB/Kulturfront i gymnasieåren i Skellefteå, Chilekommittén, elevkåren under socialhögskoleåren i Umeå, SKTF när jag började arbeta som socialsekreterare och senare Vänsterpartiet. Tiden som socialarbetare har också präglat mig, och fått mig att se många kvarvarande orättvisor i samhället.

Till skillnad från pappa har jag fått studera. Mina politiska värderingar grundades däremot hemma, och det är jag tacksam för. Det var mest utifrån pappas erfarenheter, mamma var visserligen uppväxt med en rödgardist till far, men i Finland tystades klasskriget ner. Det var mycket sorg kring kriget, fattigt och förlorade syskon, som mamma aldrig talade om. Den historien har jag fått söka mig fram till i vuxen ålder.

Jämlikheten gick framåt i många år men nu går vi bakåt. Det är inte bara borgarnas fel, men deras politik skapar ökade klyftor i rasande fart. Jag kan sitta och blogga i vår sommarstuga, som mina föräldrar kunde köpa för en billig penning på 50-talet. Det är resultat av den ökade jämlikheten som mina föräldrar fick vara med om.

Idag är det många familjer som inte har en stuga att åka till eller har råd med en semesteresa. Många barn blir kvar i stan, det är en skriande orättvisa. Sverige är delat av klassklyftor, det blir bara värre och värre och värre. Punkt måste sättas för högerpolitiken den 19 september.

tisdag 13 juli 2010

Se Berta Hanssons verk!


Fantastiska barnmotiv! Skellefteå Museum, Konsthallen

Ljuva regn

Faller välgörande regn, smattrar mjukt mot stugtaket, kvava luften renas. Bra väder för en stadsresa, fylla på matförråden och köpa en och annan planka...

Skönheten i diket


Vem vet namnet på denna raring?

Fjäriln vingad...


...syns i Sjöbotten

fredag 9 juli 2010

Nynazismens fula tryne

"Nazister smög sig in på folkfest" skrev Norran igår torsdag den 8 juli. Det var Svenska motståndsrörelsen, SMR, som hade bokbord med Hitlers Mein Kampf på Burträsk marknad. SMR är en militant nynazistisk organisation men tack och lov har de inte många medlemmar. Våldsbrott är vanliga bland de aktiva.

Huvudarrangörerna Burträsk hockey försökte få bort nazisterna, men de hänvisade till avtalet som de hade. Nästa år kommer arrangörerna att skriva om kontrakten så att de ska kunna avhysa icke demokratiska organisationer.

Enligt Norran anser Justitiekanslern att det kan vara hets mot folkgrupp. Böckerna är tydligen fotograferade av polien men inte beslagtagna och inga gripanden har heller gjorts, vilket Kenny Hjälte på tidskriften Expo är kritisk mot.

Tack och lov reagerade både marknadsbesökare, marknadsknallar och arrangörer på nynazisternas bokbord, som bokats av en privatperson. Säkert försöker SMR och liknande organisationer komma in på fler sommarmarknader i landet.

Vad det här visar är att kampen mot främlingsfientlighet och rasism måste föras varje dag, av var och en av oss, varhelst den uppträder. För det handlar om människorvärde.

torsdag 8 juli 2010

Ingen rädd för myggen här...


Sjöbosand,Skellefteå

Rödgrön morgontidning fattas oss

Får gårdagens exemplar av lokaltidningen Norran (Norra Västerbotten) av vår stuggranne, vilket är ett bra exempel på återbruk tycker jag. Sen kan det dröja ytterligare någon dag innan jag hinner läsa, men det gör inget på sommaren.

Närhelst jag vill veta vad som hänt i byn XX kan jag i Norran uppdatera mig om de lokalaste av nyheter. Tidningen kallar sig "frisinnad" vilket är lika med folkpartistisk. Det märks på ledarsidan och i krönikorna, och det är säkert viktigt för att upprätthålla en mångfald i debatten att även borgarna hörs i stan.

Å andra sidan är det konstigt att skellefteborna som röstat rött så länge jag minns inte har klarat av att stödja en socialdemokratisk lokaltidning. Men min pappa var övertygad vänstersocialdemokrat, så han höll sig till Folkbladet (Västerbottens Folkblad). För mig betydde det att jag aldrig visste vilka filmer som gick på bio (biograferna annonserade i Norran) eller var den häftigaste klädrean var. Däremot visste jag mer om Umeå och södra länet än mina kompisar som alla hade Norran hemma.

Sedan länge har vi en kompakt borgerlig massmediadominans och när vi har borgerlig regering och borgerligt styre i många kommuner och landsting är det verkligen en demokratisk brist att arbetarrörelsen inte har värnat om sina tidningar. Aftonbladet är en ljuspunkt med en vänstersinnad kultur- och ledarsida, men räcker inte till på långa vägar.

Visst har vi Flamman och ETC men de räcker inte till. Ska vi få genomslag för frihet, jämlikhet, hållbarhet och solidaritet och bryta det borgerliga mediamonopolet måste vi ha en bred, spännande, intresseväckande vänsterpress i hela landet. Folk i minsta by och i största stad ska kunna läsa rödgröna ledare i sin morgontidning. Vi ska som rödgröna inte behöva hålla oss med en borgerlig tidning för att våra barn ska kunna läsa bioannonserna.

tisdag 6 juli 2010

Solen går ner


Sjöbosand, Skellefteå

Vänstern visar vägen

Svalkade törsten med en päroncider 2,2 volymprocent som jag hittade i kylskåpet och upptäckte inte förrän sista klunkarna att jag därmed oavsiktligt bidragit till Kronprinsessparets Bröllopstiftelse som syftar till att "motverka utanförskap och främja god hälsa bland barn och ungdomar i Sverige."

Att hovet använder "utanförskap" i syftesbeskrivningen visar tydligt hur högerdominerad monarkin är, termen är introducerad av borgarna och det var ett av deras viktigaste vallöften att minska utanförskapet i Sverige. Det har de ju inte lyckats med, så jag förstår i och för sig att man tar draghjälp från monarkin.

Om Victoria och Daniel menade allvar med att främja god hälsa bland barn och ungdomar skulle de arbeta för ökad jämlikhet och avskaffa monarkin. För det har inte minst boken Jämlikhetsanden visat att det finns ett klart samband mellan stora inkomskillnader och graden av hälsa och välbefinnande.

Dessutom har betygskillnaderna ökat mellan barn till hög- och låginkomsttagare enligt en aktuell rapport från Lärarnas riksförbund. Det förment fria skolvalet har ökat klyftorna tillsammans med ett ökat antal friskolor, vilket är precis vad vi i vänsterpartiet har framfört i många års skoldebatt.

Så i grund och botten borde valet inte vara svårt för Victoria och Daniel, gå in i vänsterpartiet så kan ni göra något radikalt åt barns och ungas svårigheter!

Bostäder är en viktig valfråga

Fick inbjudan som stadsdelspolitiker från Hyresgästföreningen Sydost till bostadspolitisk debatt i Rågsveds Folkets Hus den 7 september. Självklart tackade jag ja och hoppas att många väljare kommer till debatten.

Bostadsfrågorna är grundläggande välfärdsfrågor. Utan bostad inget hem. Vi har många ungdomar som bor hemma långt upp i åldrarna och många hemlösa i våra områden som behöver möjlighet att hyra en billig hyresrätt.

Med den borgerliga bostadspolitiken som bygger på utförsäljning av allmännyttan dräneras staden och attraktiva närförorter på billiga bra hyresrätter, som skulle passa utmärkt för ungdomar och vuxna som inte har hur mycket pengar som helst.

Det som är sålt är sålt och kommer inte igen, så då återstår att 1. stoppa alla nya utförsäljningar 2. att bygga nytt så billigt och bra som möjligt. Det krävs statliga subventioner för att klara detta, och det har de rödgröna kommit överens om.

Samtidigt ska vi inte bygga bort värdena i våra förorter, naturen bakom knuten, mellan husen och de gröna kilarna som är så viktig för den biologiska mångfalden.

Vänsterpartiet anser att staden i första hand ska bygga nära kollektivtrafik och på hårdgjord mark, till exempel Bromma flygfält, parkeringsytor (som kan läggas i garage under husen) och gammal industrimark som inte längre behövs för sina ändamål.

måndag 5 juli 2010

Högerns Vi och dom-politik

Rödgröna måste slå hål på moderaternas pratpolitik, som mejslats ut av högerns PR-byråer, allt i syfte att få vanligt folk att rösta borgerligt. I motsats till Fredrik Reinfeldts fräcka påståenden på gårdagens DN-debatt, står hans politik inte för allmänintresset utan för att vända människor mot varandra, vi mot dom.

Moderater byter fot som fotbollslirare när de pratar politik, men deras praktiserade politik är högerns vanliga. När de fattar att folk oroar sig för jobben börjar de prata arbetslinje, men inför jobbskatteavdrag som gynnar högavlönade och försämrad a-kassa som missgynnar arbetslösa. Som om det ger nya jobb.

Den skatteklyfta som borgarna skapat mellan pensionärer och förvärvsarbetande är inget annat än ett pensionsskattepåslag, som ställer yngre som arbetar mot äldre som byggt landet. Men det låter inte bra, så det låtsas man inte om. Inte förrän nu, när det vankas val och pensionärernas röster är guld värda.

När de fattar att folk gärna betalar skatt för välfärd börjar de prata välfärdens kärna, fast de i praktiken sänkt skatterna och det allra mest för de som tjänar mest och de rikaste. För att maskera försämringen av sjukförsäkringen, skapas falska motsättningar mellan de som "jobbar" och de som går på "bidrag".

Föraktet för svaga lyser igenom den borgerliga praktiken och det döljs inte heller i retoriken. Arbetslinjen ställs mot bidragslinjen på ett obehagligt sätt, för att maskera ökad ojämlikhet, otrygghet och ojämställdhet.

När borgarna kallar rödgrönas rättvisare välfärd för skattechock, är det viktigt att de får förklara vem som blir chockad. För inte är det vårdbiträdet som får billigare och högre a-kassa, slipper stupstocken i sjukförsäkringen eller den ensamma mamman som får heltidsjobb och nattis för sina barn under skiftjobbet.

När Reinfeldt skriver om "vanligt folk i vanliga yrken" som om han stod för deras intressen, är han oärlig. För det som har präglat det borgerliga styret är en hämningslös utförsäljning av vanligt folks gemensamma egendom, under täckmantel av valfrihet. Denna politik har berikat ett fåtal personer och riskkapitalföretag som lägger under sig allt mer av vård, omsorg och skola, inte de som känner sig osedda.

Sanningen är den att vanligt folk blir fattigare, otryggare, i Fredrik Reinfeldts Sverige.

söndag 4 juli 2010

Infrastruktur för återbruk

Precis som Mattias Hagberg i boken Skräp får jag ett närmare förhållande till mina sopor när jag är i sommarstugan och sorterar alla sopor, än i stan där vi visserligen har viss sopsortering men också sopnedkast en trappa ned. Här i Skellefteå har vi sortering av bioavfall, så långt har tyvärr inte Stockholm hunnit.

Bokens författare skriver om sin farmor som återanvände soporna av gammal vana och behov att hushålla med det man hade. Det gjorde också min mamma, uppvuxen som hon var som ett av 13 syskon i en finsk torparstuga med kök och kammare.

Jag kommer ihåg att mamma sköjde plastpåsar för återanvändning istället för att slänga. Då tyckte jag det var skämmigt, men idag är jag glad att ha lärt mig att återanvända istället för att ständigt köpa nytt.

För att minska på soporna krävs en samhällelig infrastruktur som gynnar återanvändning, till exempel återbruksrum i anslutning till sopsorteringsstationer. Där kan vi ställa grejer som vi vill bli av med som någon annan kan ha nytta av.

lördag 3 juli 2010

Skräpigt värre

4 miljoner ton är vad hela landets invånare lämnar ifrån sig i hushållsavfall per år enligt boken Skräp, skriven av Mattias Hagberg. Han frågar sig var de 400 - 500 kilo soporna tar vägen, som en normalkonsument lämnar efter sig vare år.

Samma fråga ställer jag mig också, när jag sorterar de sopor som vårt semesterhushåll om tio personer har åstadkommit under en enda sommarvecka.

Skräp är en politisk fråga som engagerar många.

När vänsterpartiet Vantör frågade barnen i Rågsved om vad som behövde bli bättre i området var det många som tog upp skräpet och smutsen som fanns i centrum. Barnen ville självklart ha det fint där de bor.

Borgarna har infört 24-timmarsgarantier och fler papperskorgar men det är skräpigare och klottrigare än någonsin. Vad som krävs är andra åtgärder, i första hand måste vi minska själva nedskräpningen, inte bara komma efter och städa rent.

Det är klart att attityderna måste ändras. För att det ska fungera måste det vara värt att bry sig, man måste känna sig värdefull själv. För att kunna vara en del av samhället måste vi känna tillhörighet, vilket gynnas av ett jämlikare Sverige.

Efter att ha sträckläst första kapitlet Hagbergs reportagebok inser jag att den inte kommer att hamna i högen påbörjade men inte utlästa sommarböcker ...

torsdag 1 juli 2010

Privatiseringens vanvett

Nås av mycket oroande nyheter i mejlen. Personal på ett av våra korttidshem som tagits över av det vinstdrivande Attendo går tillbaka till kommunen.

Föräldrarna är oerhört oroande, kontinuiteten för deras barn försvinner helt. De kände tryggheten med kommunen, de ville inte ha någon "mångfald" utan bara ha kvar tryggheten med den personal som funnits länge och fungerade jättebra.

Allt detta elände bara för att borgarna till varje pris skulle konkurrensutsätta varenda verksamhet som de bara kunde. Fy sjutton vilken omänsklig politik. När högerns privatiseringsiver går in går vettet ut.

Låt oss rösta borta högernpolitiken i valet den 19 september.

Kulturella feriearbeten - ja tack!

Läser i Norran 29 juni att i Skellefteå jobbar sju ungdomar som feriearbetare med sin egenskrivna pjäs, som de spelar upp på olika platser i kommunen. Inspiration hämtar ungdomarna från gamla sagor. Det vore något för Stockholms stad att ta efter!

Tråkigt nog har de låg lön, bara 37 - 47 kr i timmen jämfört med snittet om 55 kr. Kommunen kaller det feriepraktik och inte feriejobb och säger i Norran att det blir färre jobb om lönen höjs. Vet inte i skrivande stund vad Stockholm betalar, men alla ska förstås ha just betalt för sitt jobb.

LO har en hjälptelefon 020 56 00 56 som man kan ringa om man har frågor om arbete och lön. Det är trist, men facket behövs om unga inte ska börja sitt arbetsliv med att bli lurade och utnyttjade.

Klockan klämtar


... för den orättvisa politik som borgarna för i landet.

Norrbotniabanan nästa!


När Rödgröna vinner valet kanske vi ser en ny utbredning av rallarrosen.