lördag 27 februari 2010

Hur tråkigt som helst!


Kräpplaspårets info-tavlor förstörda. Här behövs tillsyn både för naturvård och renhållning!

Fortfarande nedklottrat


Rågsveds friområde

Rågsveds pärla!


Hör fågelkvitter och snödropp och bilar bara i fjärran.

Konstförening med hyrestrubbel

Att vara Vantörs konstförening och hyra en källarlokal av Boultbee verkar inte vara det lättaste. VKF-nytt nr 1/2010 berättar om upprepade hyresförhandlingar, retroaktiva krav och kraftiga hyreshöjningar på vatten, värme och kyla/ventilation.

Konstföreningen behövs i Högdalen för att göra centrum mer spännande. Vi behöver mer kultur i våra förortscentrum för att de ska vara levande mötesplatser. Däremot behöver vi mindre av kommersiella bostadsföretag som inte har samhällsnytta utan egennytta och vinstintresse som drivkraft.

fredag 26 februari 2010

Tänkt om integration

Inspirerad av DN:s serie om integration tänker jag att ABC - allmännytta, barnomsorg och centrum är tre viktiga faktorer som faktiskt kan göra skillnad.

Bygg allmännytta i innerstan och välsituerade bostadsområden. Låt staden köpa upp bostadsrätter och göra om till hyresrätter och köpa upp fastigheter i villaområden och bygg flerfamiljshus i lämpliga lägen. På sikt ökar mångfalden i de rikare områdena, samtidigt som fattigare områden får stabilare befolkning, minskad omflyttning och på sikt lockas fler att flytta dit. Lyft fram förorternas grönområden som kvalitetsfaktorer i områdena.

Lagstifta om en förskola fri från religion, minska barngrupperna, öka inskrivningsgraden i områden där många tar vårdnadsbidrag (måste bort). Flytta grundskolan till stadsdelsnämnderna så att samverkan med förskolan kan återupptas. Genuspedagoger i förskolor och skolor så att barnen får lika möjligheter oavsett kön. Högklassiga kommunala skolor i varje stadsdel.

Alla förortscentra ska vara spännande mötesplatser för alla åldrar och kön. Flytta ut kontor så att det blir fler arbetsplatser. Ordna bibliotek, kultur- och samlingslokaler, kommunal och kommersiell service samt idrottsplatser. Minst en attraktion i varje förort att vara stolt över. Ungdomar ska inte behöva åka in till stan för att kul. Snabb kollektivtrafik på tvären och från och till city.

torsdag 25 februari 2010

En kväll i demokratins tjänst

Hemma efter en styrelsekväll i den lokala folketshusföreningens tjänst. Att vi finns ger föreningar möjlighet att hyra lokaler till ett bra pris. Att ha möjlighet att hyra möteslokaler är viktigt för demokratin. Efter förmåga ordnar vi aktiviteter och program som ökar gemenskapen i Rågsved. Bio, dans, boklån, utställningar, politiska möten och Gemensam Jul är några axplock på vad som händer i vårt hus. Välkommen du som har vägarna förbi!

onsdag 24 februari 2010

Open Space om Årstafältet



Köp villor och bygg allmännytta

Med "Rågsvedsglasögon" läser jag DN:s artiklar om segregationen som klyver Stockholm. Inget nytt för mig som sett Rågved förlora både kommersiell och offentlig service sedan vi flyttat hit. Förut fanns apotek, bank, bra klädaffär, konsum, fotoaffär, låssmed etc. men inget av den servicen är kvar.

Som utflyttad västerbottning vet jag hur det är att flytta 90 mil för att få jobb. Jag var glad att komma till gröna söderort som påminde om norra Sverige, Bagarmossen, Stora Mellansjö och Rågsved. Genom att engagera mig i föreningslivet fick jag vänner och kände mig som en del av området, vilket ökade när barnen kom.

Tyvärr flyttar för många från Rågsved och förorter som i likhet med Tensta byter ut halva befolkningen på fem år. Ett skäl som jag har mött är att man inte vill bo i ett område med låg status, men jag som norrlänning har alltid känt mig hemma i periferin. Om hela Stockholm ska leva måste alla stadsdelar vara blandade och spännande att bo i för alla åldrar.

Det är klart att det måste göras något radikalt för att öka integrationen. Jag föreslår en områdesplanering för utpräglade villaområden för att se var det är lämpligt att bygga allmännyttiga flerfamiljshus och att staden successivt köper fastigheter när de är till försäljning. Då skulle man på tio femton år kunna bryta upp segregerade vita områden och samtidigt värna viktiga grönområden.

tisdag 23 februari 2010

Bröllop i två varianter

Monarki och demokrati är verkligen två olika världar.

I den monarkiska världen förbereds bröllop i ett år, proväts bröllopsmat på innekrog, tjatas om varenda bröllopsdetalj dagligen i tidningarna. Det blir som en prålig teater. Vad finns kvar till den stora dagen, ens för de unga tu?

I den demokratiska världen är bröllop privatsak, som angår de som ska gifta sig, och på sin höjd annonseras i efterhand. Det kan vara en familjehögtid att se fram emot. Allt kan hända den stora dagen, spänningen finns kvar.

Om jag kom från en annan planet, skulle jag tro att monarkin var en såpopera. Men så väl är det inte, att ärva ett ämbete är inte förenligt med demokratin.

Årsmöteskväll

Skönt med kvällsmöte i sin egen stadsdel, slapp både inställda tunnelbanor och proppfyllda ersättningsbussar! Det är väl det som är närhetsprincipen, eller ...?

Det var roligt att träffa hyresgäster i LH Bjurbäcken/Spårfinnaren, med privatvärdar både av bästa och sämsta sorten. Gulröda tulpaner fick jag med mig hem, som en glimt av den vår som komma skall!

måndag 22 februari 2010

En bra dag - trots allt!

Hemma efter en mycket lång dag på resande fot, en erfarenhet som jag delar med tusentals stockholmskor och stockholmare idag. För min del har jag gått, simmat, åkt buss, tunnelbana och pendeltåg under dagens och kvällens lopp, men det har förstås inte varit de vanliga rutterna utan de som stått till buds.

Morgonen började med apostlahästarna till Högdalshallen, där jag på vägen hittade en mobil. Vad göra, låta ligga, bli förstörd eller ta upp, lämna till polisen, göra en människa glad? Det blev det sistnämnda. En lycklig förskollärare fick tillbaka sin mobil vid dagens slut, och jag fick en oväntad pratstund om Reggio Emilio-pedagogik, chokladask på köpet, fast jag bara gjorde det som en människa ska göra.

Åter till morgonen. Efter att simmandes ha sett solen gå upp över Högdalen insåg jag att kaoset var för stort, kön för lång och ersättningsbussen till på köpet trasig! Jag tog istället buss 143 mellan Högdalen och Liljeholmen, att resan skulle ta två timmar tills jag nådde tunnelbanan i Liljeholmen visste jag inte då! Väl på tricken gick resan fort, trean tog mig sista biten till jobbet.

Kvällen var vikt för valledarträff på Kungsgatan 84. Trevligt gäng, kort och effektivt möte, så vi hade hopp om att komma hem före midnatt. Vi satsade på pendeln till Älvsjö och den gick i tid, hade lediga sittplatser och var rena lyxen jämfört med morgonens maratonbussresa. Sen fortsatte turen, 143:an stod inne och vi kom med, visserligen fick vi stå men ändå!

Och som sagt, när jag klev av bussen kunde jag lämna den upphittade mobilen till dess rätta ägare, så det blev en bra dag till slut. Ändå. Trots allt!

söndag 21 februari 2010

Från värme till kyla

Hem från ett värmande och inspirerande årsmöte med Vänsterpartiet Vantör som lovar gott inför kommande valrörelse. Nu tar vi hem segern i valet!

Hem till en iskall lägenhet där man får bylta på sig både raggsockor och yllebyxor och nästan vantar för att stå ut. Här krävs bättring Familjebostäder!

Göta landsväg


Rågsveds friområde

Med genus- och klassglasögon på!

Nedskärningar i hemtjänsten har uppmärksammats av vänsterpartiet och de rödgröna i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd och i äldrenämnden. Två skrivelser om en radikal minskning av tiden för grundläggande hemtjänstinsatser väntar fortfarande på sina svar.

Vad vi inte har lyft i dessa skrivelser men som måste synliggöras är hur olika och orättvist nedskärningar drabbar utifrån klass och kön. Studier (Thorslund 2005) visar att nedskärningar i hemtjänsten har utgått från "föreställningar om att äldre är en resursstark kategori som blivit friskare". Detta utgår från den svenska medelklassens villkor, och eftersom kvinnor har sämre ekonomi än män drabbar nedskärningar främst kvinnor.

Om detta och äldre kvinnors utsatthet för ekonomisk stress skriver Clary Krekula klargörande och intresseväckande i senaste Social Qrage - en tidning från SKTF. Min slutsats är att vi måste bli otroligt mycket bättre på att granska de föreställningar som är normen för de politiska beslut som föreslås och lägga fram alternativ som bidrar till att minska ojämlikhet och ojämställdhet.

fredag 19 februari 2010

Kvinnomottagningar hjälper

Den nedläggningshotade kvinnoverksamheten i Enskede-Årsta-Vantör räddades ju kvar i stadsdelsnämnden och det är mycket bra. Nu har det kommit en ny doktorsavhandling av Christina Scheffel Birath, Karolinska institutet, som visar att kvinnor som söker till kvinnomottagningar för alkholberoende ofta har allvarliga problem men också blir hjälpta av behandlingen.

onsdag 17 februari 2010

Gökdalsdammen på tapeten

Dan Andersson bloggar engagerat om naturvärden som riskerar att bli illa åtgångna i Gökdalsdammen i Vantör. Det planeras nämligen en biogasanläggning i Högdalens industriområde.

När V, S och MP yttrade sig i stadsdelsnämnden betonade vi att biogasanläggningar behövs ur klimatsynpunkt och att det är bra att läget har ändrats till norr om Kvicksundsvägen. Däremot sa vi att ekologiska åtgärder måste kompensera intrånget i naturmarken, till exempel genom att förbättra och tillgängliggöra våtmarken med sin sumpskog och sina rödlistade arter. Biologiska spridningsvägar måste behållas så långt möjligt och grövre ädellövträd i möjligaste mån skyddas och sparas.

I skrivande stund vet jag inte om och isåfall hur vår och andras reservationer har påverkat slutförslaget. Om man struntat i våra synpunkter visar det att miljötänkandet i alliansen bara är fernissa. Jag delar helt Dans uppfattning att naturvärden i söderort exploateras mer än i norrort. Att staden har tillåtit ett miljöförstörande arbetsområde mitt i Rågsveds friområde är ett exempel.

Jag tror som Dan att det är strukturella orsaker bakom skillnaderna men vi har också skillnader inom Vantör. I Rågsved är många av egen erfarenhet medvetna om behovet av bostäder och sätter det målet högt. Jag har förstått att en hel del Rågsvedsbor inte känner till frimområdet fast det ligger bak knuten. Det kan vara förklaringar till att protester här mot ingrepp i naturen inte är lika kraftiga som till exempel när det gäller Örbystråket.

Politiker kan varken nöja sig med att bygga bara där folk inte protesterar eller avstå från att bygga bara för att folk protesterar. Det måste finnas en helhetssyn så att alla delar av staden blir bra områden att bo i, att strukturell diskriminering inte ska förekomma, att vi får fler hyresrätter i områden där ägarboende dominerar och tvärtom och att våra värdefulla naturområden görs om till naturreservat, precis som vi rödgröna har lovat inför valet 2010.

tisdag 16 februari 2010

Trygghet köpes för pengar

Blir faktisk arg när jag läser informationen från Familjebostäder som damp ner ikväll i brevlådan, och det hör inte till vanligheterna. Samtidigt som bolaget skriver att hyresgästenkäten visar att de största problemen upplevs vara otrygga källare och källarförråd lanseras ett "trygghetspaket" som vi måste betala extra för. Det är fräckt!

För att få "Nya säkra gallerförråd, nya källardörrar med nytt låssystem och ny belysning" måste hyresgästerna betala 80 kronor i månaden som påslag på hyran! Tillval är bra, men inte för grundutrustningen i fastigheten. Kan tänka mig att flera hyresgäster inte klarar högre hyror. Det här verkar vara ännu ett exempel på den villkorade valfrihet som stockholmshögern har infört i Stockholms stad. Otryggheten blir ens eget fel, när man inte har råd att betala.

söndag 14 februari 2010

Tankar om att vara 24

Kan inte låta bli att tänka tillbaka en dag som denna, på Alla hjärtans dag för 24 år sedan, då min förstfödde såg dagens ljus. Det var lika kallt som idag men strålande sol. Det var det året som Olof Palme mördades och min egen far dog.

När jag var 24 var jag klar socionom som fick flytta till Stockholm för att få jobb. Jag bodde i kollektiv, en fyra som min Stockholmsfödda kompis fått via bostadsförmedlingen. När min son är 24 bor han ännu hemma för han har inte fått lägenhet trots kötid i bostadsförmedlingen sedan 18-årsdan. Nu är det svårt att få bostad även för en infödd stockholmare.

2010 hoppas jag blir året när folket ger rödgröna förtroendet i valet och vi får en rättvisare bostadspolitik. Vi måste bygga fler billiga hyresrätter så att våra ungdomar, hemlösa, inflyttade, frånskilda och andra kan få bostad.nu.

lördag 13 februari 2010

fredag 12 februari 2010

Kritiska och missnöjda

Gårdagens stadsdelsnämnd gick både i enighetens och oenighetens tecken. För första gången tror jag blev det blocköverskridande skrivningar i fyra ärenden!

Vårt rödgröna lag fick med oss majoriteten på att lägga till ett kriterium om värdegrund i riktlinjerna för föreningsbidrag, så att vi bara ska ge bidrag till organisationer som också verkar mot grundläggande mål om demokrati, mänskliga rättigheter, integration och jämställdhet samt mot rasism och diskriminering. Sedan anslöt vi oss till majoritetens återremittering av kvalitetsgarantierna och la ett eget särskilt uttalande som efterlyser genusperspektiv i fritidsverksamheten.

Inget parti gillar detaljplanen för del av Örby 1, Helgestavägen/Vansövägen, eftersom det blir för stort intrång i naturen i förhållande till ett fåtal nya bostäder. På parkett satt aktionsgruppen Rädda Örbystråket som gjort gedigna undersökningar om värdet av området. Alla partier vill att andra områden för byggnation undersöks. V och S enades med Kd, Fp, M om att förutsättningar att bygga hyresrätter i området bör belysas innan beslut. MP hade eget papper som betonade värdet av grönområdet och ville undersöka flerbostadshus på andra platser utan att precisera sig till hyresrätter.

Sista ärendet som vi var eniga om i hela nämnden var ett yttrande över STAN-progrmmet - Stadens program mot alkohol, narkotika och tobak. Det var kanske inte så politiskt men vi ville att stadens skulle titta på provköp som tillsynsmetod, eftersom JO har kritiserat den metoden.

Djup oenighet rådde däremot om verksamhetsberättelsen med i stort sett 100-procentig uppfyllelse av kommunfullmäktiges mål. Där de blåa var stolta men inte nöjda var vi rödgröna kritiska och missnöjda - med politiken,inte att förväxla med de anställda som gör ett bra jobb.

Nedskärningar i hemtjänsten, nedläggningar av ungdomsmottagningar, myndighetskritik mot barnavården och bristande satsningar på arbetslösa ungdomar och hemlösa är en verklighet som osynliggörs i den sorts verksamhetsberättelse som förvaltningarna måste göra, direktstyrda från stadshuset.

tisdag 9 februari 2010

Ingen höjdare precis

1 068 barn i Enskede-Årsta-Vantör var inskrivna i Kulturskolan 2009 jämfört med 1 076året innan. Det är en oroande minskning i absoluta tal, även om andelen barn i Kulturskolan i stadsdelsområdet ökat marginellt från 8,45 till 8,55 %.

I staden totalt har dessutom andelen barn i Kulturskolan minskat från 10,02 till 9,83% eller 150 barn i reda tal. I Rinkeby-Kista har 45 färre barn gått i Kulturskolan och i Hässelby-Vällingby 58 färre barn. Det kan jämföras med att 31 fler barn på Norrmalm och 22 fler på Östermalm gick i Kulturskolan.

Hur man än ser på dessa siffror så inte visar det någon storartad satsning på kulturen för barn och unga i vår stad. Till det krävs helt andra satsningar som verkligen når ut direkt till barnen i skolorna och sänkta avgifter så att alla har råd att gå i Kulturskolan.

måndag 8 februari 2010

Skillnad på bidrag och bidrag

1 man och 80 kvinnor har tagit ut vårdnadsbidrag i Enskede-Årsta-Vantör skriver Stockholm City. Tidningen har ringt runt till stadsdelsförvaltningarna och visar att 93 procent av alla som får vårdnadsbidrag i Stockholms stad är kvinnor. Och som sagt i vårt stadsdelsområde är det 98,8 procent kvinnor ...

Det övertydliga könsrollsmönstret besvärar inte Ewa Samuelsson, KD:s gruppledare i Stockholm. "Vårdnadsbidraget är till för alla som vill" enligt tidningsartikeln. Det är minsann annat ljud i skällan än när socialbidraget diskuteras.

Att tre år utanför arbetslivet är mycket för en som varit arbetslös tidigare bekräftas i artikeln av Christine Gilljam, utvecklingschef på DO. Det är en märkvärdig värld när socialbidraget stramas åt i arbetslinjens namn samtidigt som ett nytt bidrag skapas och försvaras med "Det är ju så kort tid i livet..."

lördag 6 februari 2010

Tankar om lokalt valprogram i Vantör

Vilken är vår absolut viktigaste lokala fråga som Vänsterpartiet Vantör borde driva i valrörelsen?

Min första tanke är att det måste vara att göra naturreservat av Rågsveds friområde och förverkliga Högdalstopparna som ett natur- och rekreationsområde. Göra Magelungen tillgängligt från Rågsvedssidan skulle vara ett lyft. Muddring av sjön ifrågasätts dock av experter, så det måste belysas bättre innan vi kan ta ställning.

Förlänga tunnelbanan från Hagsätra till Älvsjö är en annan viktig lokal fråga som vi drivit i många år, för att förbättra de dåliga tvärförbindelserna i söderort.

Bygga äldreboende i Högdalen har en vänsterpartist skrivit medborgarförslag om, och det är ett förslag som jag tycker är mycket bra. Ett så kallat trygghetsboende skulle passa väl in, i ett område med många äldre som bor tre trappor upp utan hiss.

Jag skulle gärna se årliga kulturfestivaler på Älvsjöbadet, i likhet med den lyckade festival som vi hade år 2005. Glömmer aldrig den förväntan och stolthet som låg i luften när buss 143 slingrade sig mellan Rågsved och Älvsjöbadet. Det är viktigt att det händer spännande saker i Vantör både på kulturens och idrottens område!

Du som läser och bor i Vantör, kommentera gärna och kom med förslag!

torsdag 4 februari 2010

Som man frågar får man svar

Kan inte låta bli att kommentera att äldreborgarrådet i SvD säger att staden har saknat den samlade bilden av Lex Sarah- och Lex Maria-anmälningar. Den som är det minsta insatt i den kommunala byråkratin vet att det är stadsledningskontoret som säger åt stadsdelsnämnderna vad de ska rapportera in till stadshuset. Svårare är det inte.

Jag har arbetat med verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser i stadsdelsnämnd i många år. Det var mycket tydligt att verksamhetsberättelserna under borgerligt styre blev magrare på intressanta uppgifter om kvalitet i verksamheten som till exempel kommentarer till domar och inspektioner från olika myndigheter. Orsaken var att dessa uppgifter inte längre skulle redovisas.

Jag kommer ihåg att vår MAS - medicinskt ansvarig sjuksköterska- alltid skrev en redogörelse över Lex Sarah och Lex Maria som togs in i verksamhetsberättelsen. Där gavs också en jämförelse med tidigare år. De lokala politikerna fick en mycket god insyn, och det är ändå den lokala nivån som ansvarar för äldreomsorgen.

Riktigt trist

Ofta är det tråkigt att få rätt, eftersom de negativa konsekvenserna av det felaktiga beslutet inte kan göras ogjorda. Sammanslagningen av Enskede-Årsta och Vantörs stadsdelsnämnder var fel när den beslutades av det blåa styret i Stadshuset och blir ännu mera fel när vi ser konsekvenserna:

".. anser flertalet intervjuade att myndighetsutövningen överhuvudtaget inte har fungerat sedan sammanslagningen mellan Enskede-Årsta och Vantör." Citatet är hämtat ur en färsk konsultrapport (vilken i raden kommer jag inte ihåg) om individ- och familjeomsorgens barn- och ungdomsverksamhet i Enskede-Årsta-Vantör.

Nedskärningar följde i spåren på sammanslagningen, men kritik från länsstyrelsen tvingade fram personalförstärkningar. Men det har inte räckt till. Sammanslagningen av nämnderna har lett till en jätteorganisation, med stort avstånd till ledningen. Inte heller tror man att det "nått fram till nämnden hur arbetsituationen egentligen är". Om det skulle jag säga att oppositionen visste, men de som makten har ville inte höra.

Liknande tongångar kan läsas i revisorsrapporten "Rektors roll och ansvar". Rektorerna ansåg att det är långt till ledningen i utbildningsnämnden. Grundskolerektorerna att det nära stödet minskat sedan de kom till utbildningsförvaltningen. Friheten att påverka sin skola var större i stadsdelsnämnden. Gymnasierektorerna undrade om deras signaler når till politiken ...

Min slutsats är att stort inte alltid är bra, för stor organisation skapar avstånd till chefer och politiker, minskar insynen, försämra arbetsmiljön, effektiviteten och kvaliteten. Till syvende och sist är det medborgarna som vi är till för som drabbas.